Ha, ha, ha vi har kapat Sigges blogg!!!!!

Vilka vi, undrar ni nu förstås? Vi katterna alias Asagänget tänker ta chansen och göra våra röster hörda.

De flesta som hittar till denna blogg vet vilka vi är men för er som missat oss är det lika bra att vi kör en liten presentation.

Jag heter Askur, föddes i slutet av april 2010. Mina syskon skickades över regnbågsbron innan de ens var några timmar gamla. Jag klarade mej just då och växte och frodades.

Så en dag blev det väldigt märkligt, pratades om att ingen ville ha mej och att jag skulle förlora huvudet på huggkubben dagen efter. Begrep inte mycket mer än att leva utan huvud verkade besvärligt. Men samma dag som jag hörde talas om min kommande huvudlöshet hände nåt. Sigge Svamphund kom och hälsade på ihop med sin människa. Då kom det fram vad som skulle hända. En synnerligen tvärförbannad svamphundsmatte skällde ut människorna och jag fick följa med hem till henne och Sigge. Kändes skönt att slippa mista huvudet vid 10 veckors ålder.

Jag Askur som liten kattvalp

Det är helt ok att bo tillsammans med Sigge och här finns gamla katten Paddis också.

Men hon är gammal (14 år) och totalt ointresserad av allt.

Gamla tant Paddis

Under en kort period så bodde hittekisse Mysan här, jag blev överlycklig över att få trevligt sällskap, Tyvärr bestämde sej Mysan för att hata mej så hon flyttade till Sigges bloggkompis Kasper.

Jag blev förtvivlad, ville ha en kompis.

Freja som kattvalp

Jag Freja blev utvald att bli kompis till Askur.

Vi är antingen hel eller halvsyskon, samma mamma har vi i alla fall.

Blev ungefär bara hämtad, troligen lika bra för hade jag bott kvar så hade jag antingen fått sätta en massa nya kattungar till världen eller ja, det vill jag inte tänka på. Typ Askurs väntade öde.

När jag flyttade hit så blev Askur så lycklig att han trodde att han var min mamma. Hade nästan bekymmer med att nångång få vara ifred för alla hans omsorger.

Livet rullade på och jag är väldigt tacksam mot Sigge att han hittade mej den där gången förra året när jag på något märkligt sätt tagit mej ut i stora världen. En hel natt satt jag och frös under en trappa tills han visade matte var jag fanns.

Men så hände det saker i slutet av augusti i år.

Jag är Balle Balder ofta kallad Kattvalps Balder.

Jag föddes och hade det bra tillsammans med min mamma, tror jag hade syskon också men minns inte säkert. Så en dag blev livet fruktansvärt otäckt.

Mamma och all trygghet var borta, jag var alldeles ensam ute i stora världen på en lagårdsplan. Skrek förtvivlat efter mamma, mat och trygghet. Människor upptäckte mej och gjorde vad de kunde, jag fick mjölk att dricka och fick bo i en bur. Jag bara grät och längtade efter mamma och tryggheten.

Ingen vet vem min mamma är heller hur jag hamnade på lagårdsplanen (troligen dumpad) så till mamma kunde jag inte komma.

Snälla människor, men de hade varken tid eller möjlighet att ta hand om mej. Lät som om mitt liv skulle ta slut innan det ens hunnit börja. Det var då en av människorna träffade Sigge med människa. Jag hamnade i en kartong och i en bil.

Var fortfarande alldeles förtvivlad, ville till min mamma.

Men så kom jag hit och tänk efter att ha fått lite att äta så hittade jag en ny mamma.

Så här liten var jag när jag kom.

Här ställs den viktiga frågan till farbror Askur

Frågade snällt farbror Askur om han vill bli mamma åt mej och ja det ville han. Han behandlade mej som om jag var hans barn och jag fick en egen liten koja att bo i. Matades ofta med speciell mat för kattungar. Ett namn skulle jag ha och det fick jag under mycket högtidliga former. Alla hittekatters beskyddare katten Sören Fernström med människor kom och hälsade på. De fick äran att ge mej mitt namn som blev Balle Balder.

Nu är jag en mycket stor katt, ja i alla fall enligt mej själv. Ska jag lyssna på människan i detta hus så är jag fortfarande liten och nu är jag troligen runt tre månader och först nu skulle jag ha skiljts från mamma.

Så nu vet ni lite mer vilka vi är.

Hur är det då att leva tillsammans med han den berömde svamphunden?

För det mesta är det alldeles okej, han gillar oss katter och vi delar på allt.

Men ibland är han ganska tjatig, ofta försvinner han ut i flera timmar på förmiddagarna. Kommer hem och lägger sej med tassarna i kors och spänner ögonen i oss.

Nu katter ska ni få höra, och sen berättar han långa historier om sjöar, spagropar (oss emellan, hans päls kan verkligen stinka avskyvärt!) alla svampar han nosat upp och annat som inte är speciellt intressant. Men vi brukar lyssna av artighet, händer ibland att han har intressanta saker att berätta.

Så kan vi tala om att han är bra klen också. Ni skulle ha varit här i morse, det ösregnade och en viss svamphund skulle inte alls gå ut.

Vi såg hur han låtsades sova men att matte överlistade honom. Vilket gnäll det var när han kom in, han var döende och led på alla upptänkliga sätt.

Ofta när det regnar så försöker han muta oss. Om vi lånar ut våra kattlådor så ska vi få en massa grisöron, grisknorrar eller en korg med svamp. Vi äter inte öron o knorrar och svamp det får vi smaka av matte om vi vill. För övrigt så är våra lådor våra och hundar gillar ju att vara ute vi har inget medlidande.

Fast visst kan vi lida lite med honom när vi slappar i soffan och han måste ut. Har stora fördelar att vara katt och bara gå ut på balkongen när det passar oss.

Jag Balder gillar verkligen en sak med Sigge. Många människor tycker att jag växer så snabbt. Kan avslöja hemligheten. Jag brukar knycka Sigges mat. Han käkar nåt foder för mycket aktiva hundar, passar perfekt om man vill bli stor katt snabbt. Vadå kattungemat som matte envisas med, jo jag äter den men några bitar hundfoder varje dag stjäl jag allt.

Som sagt jag växer, så här stor var jag vid lunch idag.

Vi kan väl säja så här att det är helt ok att bo ihop med Sigge. Han är ju en trevlig hund.

En önskan vill vi passa på att framföra också. Vi tre har haft tur, vi har varit oönskade men fått hem med allt vad vi önskar. Men där ute har vi mängder med olycksbröder och systrar som lider.

Ni människor som funderar på att låta er ägas av en katt öppna ert hem för en hemlös stackare. Alla katthem är överfulla av katter som bara vill få en egen människa. Kan ni inte ge en katt ett hem så stöd ett katthem eller stöter ni på katten Sören Fernström på en marknad eller kattutställning så klappa honom. Det kostar pengar att klappa men alla kronor går vidare till behövande katter. Han började sitt liv som hemlös hittekatt och nu hjälper han andra katter.

Alla ni som har katter, KASTERA era katter! Ingen hona behöver få ungar före kastrering det är gammalt nys. Kattungar är underbara men alla ska ha bra hem som räcker hela långa kattlivet.

Nu ska vi nog gömma oss under soffan, vet inte hur Sigge reagerar när han upptäcker att vi kapat bloggen.

Så här mysigt kan Balder och Askur ha det medan en viss svamphund släpas ut i regn!

Freja och Balder.

Också mys en regning dag.