Varit en upptagen dag i mitt hundliv.

I morse så lyckades matte hitta skrothögen min bil under allt lappmögel.

Skulle åka till Eskilstuna och jobba som hundlig assistent.

Matte sa måna fula ord om min bil eftersom kupefläkten bara fungerar när den har lust.

Den hade inte lust så matte fick köra med isskrapa i handen för att få bort imman som hela tiden bildades.

Inte gick det att ha glipa på sidorutan heller efter som den frusit fast!

Halvvägs till Eskilstuna så kom fläkten på att den kanske skulle fungera en stund i alla fall.

Väl i Eskilstuna så hamnade min bil i mattes mammas garage och sen tog vi mattes mammas bil och hämtade

upp henne.

Mitt hundliga assistent jobb bestod mest av att passa bilen på hundra olika ställen.

Var ute ur bilen på ett ställe utanför stan.

Blev rejält utskälld av en tax och så passade jag på att lämna en julhälsning på en bock också.

Sen var det ännu mer passa bil.

Matte var inne på en Grisöronaffär men ko ut utan att ha handlat.

Om personalen tycker att det är trevligare att stå och prata med varandra än bry sej om kunderna kan det

vara.

Stopp vid ytterligare ställen plus ännu en Grisöronaffär.

Nu hade i alla fall matte en påse med sej för där bryr de sej om sina kunder.

Släppte av mattes mamma och alla hennes saker.

När matte parkerat hennes bil så skulle jag gå en sväng.

Finns ett stor fel med Eskilstuna.

De har alldeles för få granar.

Till slut lyckades jag i alla fall hitta buskar som fick duga i brist på gran.

Detta är trappen inne hos mattes föräldrar.

Jag tycker att den är fullkomligt avskyvärd och kravlar mej uppför den som om jag var uråldrig med

ont överallt.

Andra trappor springer jag helt obehindrat i.

Ovanför hemska trappen så var det lunch på gång till mej.

Först åt jag en portion med rester som sparats åt mej.

Sen bestämde jag mej för att jobba som kock.

Luktade väldigt gott fr¨ån matlagningen.

Jodå, det blev en portion åt mej också. 

Så var det dags för mej att åka hem, då hade jag varit borta i många timmar.

Av nån anledning så blev det så att jag fick åka i mattes mammas bil hem och min är kvar i Eskilstuna.

Just nu så säjer matte att det var nån mening med det, varför kommer jag till.

Nästan hemma så stannade matte så jag skulle få röra mej i skogen en liten stund innan det blev mörkt.

Blir skymning snabbt i skogen

Men jag hann i alla fall med en kort runda.

Dessutom så kunde jag passa på att uppsöka en lämplig gran.

Hittade en del trattkantareller under snön också.  

Hemma igen så ansåg jag att jag skulle kolla påsen från Grisöronaffären.

Fick jag inte, men det trollades i alla fall fram en grisknorr.

Tog den, men så skulle jag nåt annat och la den på kösgolvet.

När jag konstaterat att matte bara gjorde tråksaker då skulle jag ha min knorr.

Matte hörde bara mitt ynkliga gnällande från köket och kom och tittade.

Förbaskade tjuvaktiga Freja!

Hon hade snott min knorr och släpat upp den på bordet.

Tror faktiskt att hon satt och skrattade åt mej eländiga kattvalpen.

Fick tillbaka knorren och smällde omgående i mej den.

Ni som läser hos min kompis Kasper vet ju att de har ett elände nu.

Underbara katten Mysan är ju försvunnen.

Hon gick ut i söndags och efter det inte ett spår.

Kapser är ledsen, Kaspers matte är ännu mer förtvivlad.

Matte är ledsen för Mysan bodde ju här ett kort tag tidigt i höstas och hon är en katt som sätter avtryck.

Min matte och Kaspers matte har mejlat och matte har känt sej alldels hjälplös tills..........

Helt plötsligt så kom hon på att jag kan ju hitta det mesta och det var ju jag som hittade Freja när hon

hade rymt.

Nu har mattarna pratat med varandra i telefonen.

Jag är ju himla duktig på att hitta både det ena och det andra och visar alltid om jag vet att det är

någon/något nånstans.

Så imorgonbitti då åker jag och matte till Kasper och försöker göra en insats för att hitta Mysan.

Matte säjer att ligger hon och trycker så kommer jag att visa det.

Alltså det var nån mening med att det aldrig byttes tillbaka bilar i Eskisltuna för med min hade matte 

aldrig vågat åka fem mil till Kasper.

Så snälla alla, håll alla tummar och tassar ni har för att jag kan få upp ett spår av Mysan.

Kanske, kanske att jag kan lyckas.

Det är så fruktansvärt synd om Kasper och hans matte och så klart man hjälper sina vänner.

Tänk på oss imorgon, jag lovar att jag ska göra allt i min hundliga makt för att hitta henne.