I morse när jag skulle göra min morgontoalett så hade den där äckliga vintern

försökt anfalla.

Två otäcka minusgrader och alldeles vitt av frost.

Vill inte ha nån äcklig vinter ännu, den innebär arbetslöshet, äckelsnö och onödig is.

Efter att ha slappat ett tag så skulle jag till skogen.

Matte hade den goda smaken att skjutsa mej till en skog där jag inte varit sen

Snygg Saika var och hälsade på.

Började som vanligt med att tala om att jag hade anlänt till MIN skog.

Fortfarande var det en massa äcklig frost på skuggiga ställen.

Matte såg en fördel med den, hon trodde att alla svarta trumpetsvampar dött för

de tål inte kyla.

Komonstren har ju gått hem till sitt monsterhus så nu äntligen kunde jag gå en

väg som går genom deras hagar.

Hade mycket att kolla där.

Som detta.

Den här sjön har varit obadad väldigt länge på grund av alla komoster.

Såg till att bada ordentligt från alla mina bra badplatser.

Samma sak med bäcken.

Nu kunde jag spaa i den på ställen som jag inte nåt när komonstren varit där.

Efter allt vattenjobb så var jag rejält jobbarsugen.

Här har jag precis hittat en massa trattkantareller., men de ä'r kvar i skogen fr

matte påstod att de var alldeles för torra.

Jaha, passar inte svampen då får jag väl leta reda på annan.

Gick iväg och jobbade på ett annat ställe.

Vem sa att de dött av kylan????

De lever!!!!!!

Jag hittade massor och matte pratade nåt om att Snygg Saikas människoflock

nog missat dom.

Fick henne i alla fall att plocka allt jag markerade.

Sen blev det konstigt.

Jag markerade svamp och så hörde matte hur jag började morra.

Morrade mycket och väldigt dovt.

Sitter på stenen och är sysselsatt med att låta farlig.

Jag brukar inte morra så matte fattade ingenting.

Nånstans nere på vägen eller så är detta något som jag morrar åt men inget syns.

Matte gick ner och tittade, men inte ett spår av nånting.

Vi gick en bit på vägen och jag spårade.

Sen drog jag upp i skogen, spårade och morrade så där dovt igen.

Detta okända något hade inte i min skog att göra.

Matte såg inget konstigt och inga spår av nåt fanns det heller.

En gång förut har jag morrat så här i skogen, då kom det lodjur rusande.

Vad det var idag lär förbli en gåta.

Jobbade lite mer innan det var dags att åka hem.

Hemma igen och jag har smällt i mej min Dentastix.

Högst upp till vänster i de blå och röda påsarna ligger mitt grisöronförråd.

Jo, jag lyckades få ett grisöra också.

Men nu är förrådet flyttat, fast jag vet minsann var de är nu.

Sen fick matte ett mycket, mycket tråkigt besked.

Min bloggkompis Doriz matte vandrade över regnbågsbron i morse.

Kattarina kämpade mot flera sjukdomar men så slog den obarmhärtiga cancern till.

Den kampen förlorade Kattarina, men nu slipper hon lida mer.

Jag och matte är så glada över att vi fick träffa både Kattarina och Doriz i

verkliga livet två gånger.

Världen har förlorat en helt underbar människa.

Matte tände ett ljus, fällde en tår och lyssnade på sången nedan femtioelva gånger

på raken.

Lyssan på låten och titta på de underbara bilderna till Send me an angel

med Scorpions.

Till minne av underbara Kattarina

.