Först påstod matte att jag kunbde hålla mej i hemmaskogen idag, men hon ändrade sej.

Skönt att hon har sina klara stunder och fattar vad hennes hund behöver.

Hamnade i min bil och så åkte jag.

Döda älgenskogen.

Bra, för det var ett tag sen sist.

Mattes lilla önskan om att den här björken skulle ha fallit offer för nån av stormarna hade inte gått

i uppfyllelse.

Hon vill så gärna åt den svarta klumpen högt där uppe, men det är tydligen inte dags ännu.

Äsch, det ska vara ordning i mina skogar.

Mindre träd ska inte alls drälla runt där jag ska fram.

Försökte flytta på det men misslyckades totalt.

Verkligen på tiden!

Äntligen börjar det vara mera vatten i bäcken, passade mej perfekt.

Sjön börjar vara en sjö igen.

När det var som värst så var det alldeles torrt där jag nu står i vattnet.

Fortfarande är det lägre än normalt men det går åt rätt håll, mer svampvatten tack!

Onödiga isen hade gjort tappra försök, men nu befann den sej långt ute i sjön och utkämpade sin dödskamp.

Ännu står skogen kvar trots alla läbbiga remsor som visar att den ska slaktas.

Tänk om de kunde glömma bort att slakta den.

Matte hade tillfälligt svåra hallucinationer.

Titta mitt i bilden, hon trodde först att det var en Vild gris, men det var det inte alls.

Ännu finns det faktiskt en massa gott gräs att smaska på.

Lika bra att passa på, vet att det kommer en tid utan det.

Jaha ännu mera jobb.

Slet mycket och länge men trädeländet satt fast så jag lyckades inte flytta det till bättre ställe.

Matte pratade nåt om mina Sörmlandsledsetapper och fallna träd, men det ska vi kolla i nästa vecka.

Sånt här gillar jag verkligen.

Kunde nästan simma i bäcken, har inte fungerat sen i våras.

Nästa gång går det säkert att simma där.

Bara att inse att kantarellsäsongen är slut nu.

I alla fall i Döda älgenskogen, men snart är det dags att jobba som murkelhund istället.

Men nu räcker det!

Små träd överallt som inte vill vara med längre.

De här var det inte ens idé att försöka flytta på heller.

Andra sjön och även här dör onödiga isen.

Ljuvligt.

Jag provade självklart så sjön var i bästa skick frånsett iseländet då.

Skulle gå tillbaka, kollade diverse viktiga hundsaker i skogen och allt var lugnt.

Men så..............

Inne i den före detta komonsterhagen är det något.

Nä, jag tänker inte gå nånstans, jag tänker sitta här och vänta på vad det nu är.

En del av er minns säkert att jag tidigare i höst var extremt vaksam i Döda Älgenskogen och till slut bara

ville där ifrån.

Nu tänkte jag minsann vakta MIN skog.

Men mycket lock fick matte till slut med mej typ 75 meter.

Nä!

Jag SKA sitta här och hålla koll för där nere finns det där okända som jag faktiskt inte riktigt gillar.

Matte tittade och tittade åt alla håll inklusive alla träd med allt var tyst, stilla och dött.

Till slut fick jag onödigt koppel.

Var på helspänn och inte alldeles bekväm med det som jag vet fanns där.

I bland så stod jag upp beredd att springa och andra gånger så satt jag.

Matte försökte få med mej åt det håll där jag först reagerade.

Totalvägrade, skulle inte alls gå dit.

Tänkte minsann befinna mej exakt där jag var och vakta.

Minst en halvtimme tillbringade vi på samma ställe, för matte vill veta vad det är i den skogen som får

mej att reagera så kraftigt.

Nu har matte gett upp och vill hem.

Jag tänker INTE ge upp min stenkoll och jag gillar inte det som är där.

Hälge, Rådjur, Hjort, Räv, Vilda grisar bryr jag mej inte om, de har vi ofta nära inpå oss.

Matte är dessutom lite spårnörd och tittar alltid på spår och lämningar, fanns inga underliga och Vilda grisar

har inte varit i den skogen på minst ett år.

Är vid min bil och fortfarande på helspänn.

Hade det varit ljud till bilden hade ni hört dova svamphundsmorr.

Tänker inte alls släppa uppmärksamheten mot detta okända.

Ungefär nu började matte uttala märkliga önskningar.

Tänk ett tunt lager med nyfallet lappmögel då åker vi hit och letar spår, denna gåta måste få sin lösning.

Ska inte vara nåt lappmögel och det där okända ska inte vara i min skog.

Fast matte vill hitta spår och få veta vad det är jag tycker så illa om som rör sej där.

 

Kasper

17 december 2013 19:25

Läskigt, det där okända! Jag förstår att din tuffa matte vill ha en liten aning snö så att hon kanske får reda på vad det är som du inte alls vill ska finnas där!
Fast min matte skulle nog vara lite ängslig själv också. Och strunta! Hon är minst sagt harig!! Åtminstone för att bo i skogen! :D
Milt och snöfritt ska det tydligen bli till åtminstone efter jul. Låter väl bra även om det inte går att spåra det där som rör sig i Döda älgenskogen, jag minns att du tidigare bara ville tillbaks till bilen. Men så småningom kommer nog mattes snö, ska du se... :)

http://kasperian2.blogspot.se

 

Paula

17 december 2013 19:41

När Larissa var valp och vi bodde mitt i skogen hände det då och då att hon ställde sig på vägen och glodde rakt in i skogen. Där stog hon och reste ragg, började morra, för att helt plötsligt ta till flykten och kuta iväg. Och lämna MIG där ensam! Vilken vakthund! När jag kom hem med bultande hjärta satt Larissa på farstubron och väntade på att få bli insläppt...vilken jycke. Ibland är dom svårtolkade våra vänner
Kram

http://paulaz.se

 

Ludde

17 december 2013 23:06

Jag undrar om det inte är Bore som är ute och rekar? Honom får du gärna skrämma bort... Kramis!

http://hundenluddesblogg.blogspot.se

 

mollesnutten

18 december 2013 05:41

Det va en högst märklig önskan,för att komma från din matte .Men det vore ju spännande se spåren av det otäcka.Fast bara spåren då.

http://mollesnutten.bloggplaten.se

 

Eva H

18 december 2013 09:46

Nu kommer jag ju önska snö ÄNNU mer!
Nog 17 måste vi få veta vad det är du reagerar så oerhört starkt på alltså!
Besvärligt för dig med alla småträd som envisas med att ramla huller om buller.

http://fyrfotingar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta blir det allra sista inlägget på denna blogg. Jag har försökt skriva om alla minnen, men det fungerar inte. All glädje, alla äventyr vi upplevt tillsammans dessa fantastiska 10 år tillsammans. Det går inte att sätta ord på det. Min äls...

TACK för all omtanke, alla hälsningar här, på Facebook, via mail, sms osv. Jag läser allt men orkar inte svara, vill bara vara ensam just nu. I går kväll så begravdes Sigge Svamphund av sin älskade bästa människovän Pinnaffären, egentligen heter ...

I dag har det tänts en ny stjärna på himlen. Sigge finns inte längre, åldern tog hans bakdel som inte hängde med längre. I samråd med min underbara vän och veterinär A så togs beslutet. A hjälpte Sigge till resan över regnbågsbron. Sigge blev 1...

Jag klarade av kvällstoaletten utan att bakdelen krånglade. Matte där emot har knappt sovit i natt för hon har vaknat så fort jag rört på mej. Morgontoan gick ganska bra. Så skulle jag prova att bada, fick skjuts ner till sjön. På väg dit så ...

Dagen började alldeles som vanligt. Matte bestämde sej för att skjutsa mej till en bra skog för jobb.   Blev skjutsad till Döda älgenskogen. Bra eftersom jag hade mycket kantarellvalpar på tillväxt där. Bara att börja jobba.   Ska du ...