Förutsatte att matte skulle skjutsa mej till nån trevlig skog idag igen.

Gärna nån som jag inte har besökt på länge eller så.

Nädå, skylldes på en massa mänskligt tråk så jag skulle få hålla mej i hemmaskogarna.

Nähä, inte ens några trevliga hundkompisar i sikte.

Tänkte att det skulle ha kommit nån och förgyllt min tillvaro.

Alltså det är mest synd om mej i hela världen.

Ingen skoj skog, inga hundkompisar, absolut ingenting.

Gick i alla fall vidare i min deppiga tillvaro.

Tjohoo!!!!!!!!!

Färghandels Vilma hade minsann spårat mej genom skogen och kom rusande.

Fast jag sprang i väg och kollade vilken människa hon hade med sej.

Kan bli trevligt bus då.

Jodå Vilmas matte kunde mycket väl tänka sej att ha dragkamp med mej.

Vilma däremot försökte hela tiden berätta för matte att hon aldrig får nåt godis.

Hade tur för Vilma skulle åt samma håll som jag.

Passade på att visa henne vilken stark och vältränad hund jag är.

Passerade sjön och tog ett par snabbdopp.

Vilma var tyvärr inte alls intresserad av att bada.

Gick vidare i skogen och så brast jag i uppmärksamhet ett ögonblick.

Va?

Jag är helt plötsligt ensam!

Tydligen skulle Vilma gå hem och öppna sin affär.

Jag fick fortsätta att roa mej på egna tassar, kollade arbetsplatser men det fanns bara tråktrattisar.

Enligt tråkmatte hade jag inget att göra på kyrkogården heller.

Ja men jag tänkte.................... vad jag nu hade haft för planer så blev de i alla fall inte av.

Fortsatte med mina vanliga hundgöromål ett tag till i skogen.

En gång var detta genomfartsgatan i Malmköping.

Återstår en smal stig och en massa kravallstaket och djupa hål överallt.

Förresten så tänker ringblommorna börja blomma nu.

Antar att vintereländet blir överhoppat i år.

Gick till Pinnaffären.

Matte shoppade loss ordentligt.

En hel hög med såna här svampar, fast hon ska inte ha alla själv.

Tydligen är det en massa andra svampnördar som också ska ha såna och matte har inte ens tagit hem sina.

Jag hämtade en kotte i kotteförrådet och försökte få Pinnaffären att begripa att det är väldigt,

väldigt synd om mej.

Typ att jag behöver skjutsas till bra ställen varje dag och bada mer.

För att inte tala om att det aldrig nånsin är nån som umgås med mej.

Världens ensammaste svamphund det är jag det.

'