Igår fick jag ju inte bada i en bäck med den dåliga mänskliga ursäkten att det var för kallt och snöade.

På promenaden idag så hamnade jag vid min närmaste sjö.

Jag skulle bada.

Matte hade helt andra åsikter och tyckte att vi skulle gå nån annanstans.

Glöm!!!!!!!!

Jag satte alla fyra tassarna i backen och vägrade ta ett steg till.

Stirrade på henne och stirrade på sjön. Hjälpte inte.

Började gnälla hjälplöst. Tänkte att det kanske skulle passera nån vänlig människa som skulle inse att det pågick avancerat hundplågeri.

Till slut så slapp jag kopplet.

Hörde att matte sa nåt om springa och leka. Jaha, kunde hon ju göra om hon nu ville det.

Jag letade reda på en bra pinne, slängde den i strandkanten och placerade mej själv i vattnet.

En massa mänskligt gnäll om kallt i vattnet. Undrar hur hon kan veta nåt om temperaturen när hon inte badar??

Ja,ja pinnen blev kastad men nära stranden så jag skulle bottna och annat tjafs.

Bryr mej inte om sånt. Tog pinnen och simmade ett ärevarv längre ut.

Hade ju faktiskt lyckats överbevisa matte om att det visst går bra att bada fortfarande.

Lyckades faktiskt få simma efter pinnen ett par gånger till.

Alltså så länge det inte är tjock is på vattnet ska jag bada.

På bilderna ser ni hur jag står i vattnet och väntar och när jag simmar mitt ärevarv.