Dagen började väldigt bra.

Plusgrader redan när jag gjorde min morgontoalett.

Sen skulle jag bli skjutsad till bra skog, verkligen på tiden.

Så där har hamnat på Sagostigen.

Var länge sen jag var här sist.

Inspekterade mina granar.

Ingen annan hund som hade använt dom.

Hade massor med jobb att kolla alla dofter.

Hade rört sej många olka djur där.

Varför är min lilla spabäck täckt av onödiga isen?

Och skitmatte hade självklart inte med sej varken dynamit eller värmepistol eller nåt annat vettigt.

Det är nåt där borta.

Visade sej att det var Hjort som hade så bråttom att han inte fastnade på bild.

Gick till skogen.

Tänk alla perfekta arbetsplatser som jag har här,

Men nu är allt begravt under fulvintern.

Nu har det gått för långt!!!!!!

Hela min allra bästa bäck är alldeles försvunnen.

Jag som hade akut behov av att sköta både den och min päls.

Kollade av den på massor med ställen.

Samma elände överallt.

Fast här gick det att höra att det finns liv under all is.

Men komma åt vattnet var inte att tänka på.

Tröttnade på skogen och bestämde att jag skulle kolla andra ställen.

Nähä samma elände där Bockarna Bruse och Trollet bor.

Bara en massa is och inte en droppe vatten.

Tog vägar som jag inte gått sen mina bästa människovalpar var med mej på Sagostigen.

Senare skulle det visa sej att detta var ett av mitt livs mest korkade val.

Undrar om det går att jobba om jag försöker gräva fram barmark?

Gick inte fast det kan vara en bra arbetsplats här.

Undrar om troll går i ide på vintern?

Deras dörrar var i alla fall alldeles översnöade.

Varför, varför, varför?

Jag är fånge i onödiga kopplet och befinner mej i stora monsterhagen.

Men som den optimist jag är så tänkte jag att med massor med tur så skulle inte Hästmonster Billy

vara på fria hovar.

Fårskallarna stod och glodde på mej.

Trodde de att de skulle få se en svamphund slitas i stycken av ett hästmonster?

Och där kommer Billy och klapprar med monstertänderna.

Fanns ingenstans att fly och matte upplyste bara om att jag var en duktig hund och släpade mej mot

min avrättning.

Vet inte hur det gick till men jag passerade monstret utan att han käkade upp mej.

Ute på andra sidan och jag flydde snabbt.

Matte är som bekant skvatt galen.

Hon stod minsann och klappade på monstret, rena undret att hon inte blev enarmad.

Helt plötsligt kom Kajsa och Alice som äger Sagostigen.

Väldigt trevligt med tiksällskap en stund, de hade sin matte med sej så människorna pratade tråk.

Hörru efter den där extrema livsfaran du utsatte mej för behöver jag en glass.

Gå och köp glass till din hund!

Fick bara höra att det finns ingan glass att köpa där ännu måste vänta tills det blir maj.

Inspekterade lite mer av Sagostigen.

Hittade inget av intresse.

Jo Jultomten behöver mer värme i sitt hus för han har rejält frostiga fönster.

Kom ut på den stora parkeringen.

Synnerligen öde, det var bara jag och Hälge som gått där.

Brukar minsann vara alldeles fullt med bilar här.

Skulle gå till min bil och var tyvärr lite ouppmärksam.

Skulle bara lyfta på benet och var sjutton kom hästmonstren ifrån?

Glömde att lyfta på benet, sprang för livet i stället.

Dagens andra nära döden upplevelse och det var definitivt två för mycket.

Matte måtte lida av en extrem önskan att leva som enarmad.

Vidrigt umgänge med nästa monster.

Ok, om hon nu väljer att utsätta sej för att riskera att bli av med en arm.

Men hur ska hon som enarmad kunna köra min bil och bära hem min mat?

Det är ju bland de viktigaste funktionerna hon har, resten kan jag klara på egen tass.

Kom till bilen och matte har båda armarna i behåll.

Resten av dagen har jag mest slappat medan fulvintern håller på att dö av alla underbara plusgrader.