Dagen började väldigt bra.

Träffade Ziva när jag gjorde morgontoalett, vi har inte setts på länge så det var trevligt.

Slappade ett tag innan jag skulle ut på långrunda..

På väg mot den som träffade jag min pudelpolare Zorro.

Eftersom människorna ägnade sej åt en massa tråkprat så missade matte att ta bilder på honom.

Jag var som vanligt jobbarsugen så jag tänkte gå och leta kantareller.

Tänkte inte matte, så jag misslyckades.

På spårvägen växer det inga tråkkantareller, eller i alla fall inte precis här.

Däremot så har det mognat massor med hundgodis.

Hallon är alldeles utsökt gott.

Åt massor.

Matte hade en plan att vi skulle gå en väg vi inte gått på länge, hade nog varit bättre men jag drog iväg mot

en av mina badplatser.

Självklart tänkte jag bada massor.

Matte hade andra åsikter eftersom hon såg några miljoner med förklädda vithajar.

Normala människor utan fiskfobi skulle kalla dom för abborrar.

Äsch, såna äter inte svamphundar så jag simmade och simmade tills......................

Nu är det riktigt, riktigt illa.

Jag har trasslat in mej i repet som båten är bunden med.

Matte försökte från land få mej att simma åt ett annat håll, gick inte, jag satt fast.

Började gripas av panik och ännu mer panik fick matte.

Av med skor, strumpor och byxor i rekordfart sen kom hon ut till mej trots alla vithajar och äcklig dybotten.

Mina framben var ordentligt intrasslade i repet och jag hade aldrig kommit loss utan hjälp.

Utan mattes hjälp hade det inte funnits nån svamphund längre.

Så där, jag är uppe på land igen och skakar av mej vattnet.

Matte som handlar först och reagerar nån annan gång satt på bryggan och var alldeles skakis.

Hon började förstå att jag kunde ha drunknat.

Här är det eländiga repet som kunde ha avslutat mitt liv.

Ser ju synnerligen oskyldigt ut fotat med zoom från land, men under ytan döljer sej ännu mer rep.

Jag som aldrig nånsin får bada iförd sele eller halsband sen matte läste om en hund som höll på att

drunkna efter att ha fastnat med halsbandet.

Nu kommer jag aldrig att få bada där det finns rep i vattnet heller.

Faktiskt så hoppas jag att alla andra hundars människor också kollar innan de badar för det här var riktigt 

otäckt.

När matte lugnat sej en del så skulle vi i alla fall gå en sväng.

Ormar som tröttnat på livet använder tydligen spårvagnarna för att avsluta livet.

Nån som vet vad det är för orm?

Det är ingen snok och zick zack ränderna brukar ju synas även på svarta huggormar, denna är mer prickig.

Drog in i skogen och jobbade.

Jag behövde tänka på annat och det behövde matte också.

Hittade massor med tråkkantareller.

Men matte gnällde inte ett dugg utan berömde mej istället. Chocken från sjön satt tydligen kvar så hon plockade snällt utan att gnälla.

Ute på vägen hittade jag min gömda handske och hade skoj med den.

Så jobbade jag självklart ännu mer, självklart en massa kantareller.

Två såna här Finludna stensoppar gav extra mycket bröm.

Stora men larverna hade missat att invadera dom så de fick följa med hem.

Jaha, så var det bara att sitta och vänta på att kunna använda spårvägen.

Är enklare att gå där när spårvagnarna är nån annanstans.

Passade kakfabriken ett par minuter medan matte gjorde nåt där inne.

Så vänder Bloggplatsen på bilderna efter eget tycke igen.

Hur som helst så hittade jag massor med goda pepparkakor.

Matte la sej i och jag fick inte alls äta upp dom, nåt om dålig mage.

Tips till kaksugna hundar.

Alla de här pepparkakorna finns utanför kakfabriken och en annan jättelik behållare var full med andra

misslyckade kakor.

Kan meddela att fåglarna hade fest där.

Gick hem och slappade.

Matte som fortfarande var skakis efter sjödramat somnade på soffan.

När hon behagade vakna så gick jag ut på eftermiddagsrunda.

Passerade Whippet Scillas hemma, men lyckades aldrig dejta trots att jag försökte växa fast.

Tröstade mej med att gå till Pinn/blomsteraffären och ägna mej åt trevligt umgänge och bus i stället.

Matte som fortfarande letar efter lugnet hoppas att det infinner sej i morgon utan katastrofer.