När jag skulle ut på min lång/jobbarrunda så gjorde jag ett tappert försök att

gå till Siri.

Typ hämta henne eller kylskåpet. men misslyckades.

Hm, den här vägen gick jag ju för bara några dagar sen.

Blir ganska tjatigt med ungefär samma rundor.

Men matte påstod att jag säkert skulle kunna jobba.

Perfekt!

Sist jag gick här så var det fulvinter.

Den hade dött och istället fanns det spa.

Jobba var det.

Här doftar mycelet men inga valpar var födda.

Snart, mycket snart tror jag de föds.

Nu så................

Förra gången doftade bara mycelet men nu gick det att jobba.

En liten Stenmurkelvalp hade minsann fötts.

Men den är alldeles nyfödd, hoppas att den får en massa syskon också.

Drog runt och kollade i skogen.

Tänkte hitta nya lokaler med Bombmurklor.

Är ju väldigt, väldigt jobbarsugen efter vintern.

Dessa förbaskade Vilda grisar!

Här lär det inte gå att hitta nåt skoj på länge.

Går det inte att jobba så får jag väl roa mej med annat.

Min päls är i superskick just nu.

Ska du ta och komma?

Jag jobbar.

Observera det vrålande monstret som bevakar arbetsplatsen.

Mer nyfödd valp än så här går nog inte att hitta.

Fick vara ganska övertydlig för att matte ens skulle få syn på den.

När jag ändå jobbade så var det lika bra att fortsätta.

Gick och hälsade på Bombmurklorna jag hittade i måndags.

Alla mådde bra och ytterligare en hade fötts.

Arbete är livet!

Alltså gick jag en bit och så var det dags igen.

Nedanför min framtass syns en brun prick alila en Bombmurkelvalp.

De är valpar allihopa och små, bara en del som syns på bilden.

Ytterligare ett nytt ställe.

Kände mej mycket nöjd med arbetsinsatsen och matte räknade dom.

Märklig sysselsättning.

Tänk vad underbart det är att kunna torka sej ordentligt i mossa efter pälsvård.

Hälsade på mina andra Bombmurklor också.

De hade vuxit en del men inte fått syskon.

Hittade en pinne som jag gav matte.

Tänkte att hon skulle kasta den.

Nä hon studerade naturens konstverk på den istället.

Häftig varelse, jag fick ta en annan pinne.

Befann mej på Sörmlandsleden så jag hjälpte mina kollegor som sköter den etappen.

Släpade bort ett mindre träd som låg på stigen, nu är det framkomligt för hundar igen.

Nog är det vår allt.

För nu vaknar fjärilarna.

Matte såg ett par Citronfjärilar för ett par dagar sen men de vägrade fastna på bild.

Denna där emot fastnade.

Perfekt!

Det bildas ljuvligt inpackningsskum i min lilla damm.

Gjorde naturligtvis inpackningar och hade jag fått bestämma hade jag stannat där länge.

Men matte var hungrig, dumheter finns viktigare saker än mat.

På väg hem så träffade jag den här katten igen.

Ser den ibland, men jag får inte hälsa.

Antingen sticker den eller så säjer den en massa fula kattord.

Vadå, jag gillar ju alla katter och tänkte bara vara social.