Ni kanske minns den där eländiga rävuslingen som jag haft så mycket bekymmer med.

Jag har inte sett till den så ofta och trott att den begripit att den ska hålla sej borta.

Men idag när jag hade varit i skogen och grejat med spagroparna och ätit smultron så uppenbarade den sej.

Jag tänkte jaga den långt bort. Men matte var snabbare och satte på mej kopplet.

Fick inte alls jaga räv.

Fräck är han också flyttade knappt på sej fast jag kom.

Blängde på honom och försökte morra lagom skräckinjagnade.

När vi kom in så hörde jag hur matte ringde till nån och sa att rävuslingen måste skjutas.

Men jag har ju aldrig tyckt att den ska dö, bara hålla sej borta från mitt revir.

Fast den har visst nån sjuksom dom heter rävskabb.

Jag såg ju att den hade dåligt med päls och var fulare än den brukar.

Den där sjukdomen är visst väldigt plågsam och tillslut så dör rävuslaingar av den.

Då är det nog bäst att den får vandra över regnbågsbron. Jag vill ju inte att den ska plågas bara för att jag inte vill ha den här.

Hörde hur matte sa att nu tänker hon hålla extra koll på mej.

Tydligen kan jag få sån där rävskabb fast jag är hund.

Fast jag blir inte skjuten om jag får det. Finns visst medicin som hjälper.

Blev faktiskt lite orolig först, jag vill ju inte bli skjuten.

Känns lugnare att veta att om oturen är framme så får jag hjälp.