Efter ett antal arkeologiska utgrävningar i går så hittade matte hinken med färg och en pensel.

Alltså skulle markeringarna på korta etappen förbättras idag sa hon i går.

I morse lät det annorlunda, gnäll och ännu mer gnäll.

Stel tumme och svullet pekfinger innebar att den där färgen skull nog hamna överallt utom där

den skulle vara.

Alltså inget måla idag inte, men jag blev i alla fall skjutsad till min långa etapp.

Envisa matte bestämde sej för att hon nog skulle klara att göra annat.

Har ganska mycket på att göralistan nu efter vintern.

Sånt här är mycket viktigt etappledarjobb till exempel.

Kolla alla spa ifall det vandrar fler vattenintresserade hundar som vill sköta sin päls.

Sen var det hårt arbete som fyrbent etappledare.

Matte hade med sej den där förvuxna svampkniven även kallad hopfällbar såg.

Behövdes tas bort en del sly.

Matte sågade och jag släpade i väg till bättre platser, mycket bra arbetsfördelning.

Vek av från leden en stund.

Bilden är suddig men jag jobbar som ni ser, markerig av en stenmurkla.

Mitt liv är som sagt slitsamt just nu.

Här är jag i fullgång med murkelhundsjobb.

Många alldeles nyfödda valpar.

Men titta här!

Årets första vuxna murklor, mycket trevligt!!!!!!!!!

På många ställen så va de inte ens födda ännu, bara mycelet som doftade.

Kommer att bli utmärkta jobbartider.

Så hade det fötts såna här också.

Heter Öronmurkla och kommer ungefär samtidigt som Stenmurklorna.

Gissa om jag njuter av att kunna jobba rejält nu.

Ute på leden igen.

Matte sågade och jag släpade.

Här var jag tvungen att ta i ordentligt, tallar ska inte försöka blockera för vandrande hundar.

Sist så hade inte onödiga isen övergett min nästansjö men nu var den hur badvänlig som helst.

Kändes väldigt skönt att kunna svalka mej med ett större antal simturer.

Som sagt det är slitigt.

Matte sågade av en gran som lagt sej alldeles fel.

Jag släpade undan, som tur var fanns det ett större spa alldeles nära att svalka mej i.

Hörru matte, det här trädet behöver vi åtgärda.

Nä sa matte, för nu hade inte bara handen utan nästan hela högearmen sagt upp sej.

Tydligen var det enligt henne synnerligen korkat att hålla på och såga en massa med värkande hand.

Jag vidhåller att människor tillhör ett klent släkte.

Har kommit ut på den lilla vägen.

Tänk att lappmöglet aldrig behagar att dö, fast det har minskat mycket sen i söndags.

Inte fick jag gå till sjön och bada heller för vi skulle tillbaka.

Vid jägarnas tillhåll blev matte alldeles till sej över all Vårlök som blommar så vackert.

Äsch finns mycket viktigare saker.

Tunnan hade ÄNTLIGEN tinat fram så jag kunde ägna mej åt årets första tunnrullning med den.

Självklart så rullade jag massor.

Sen gick jag genom skogen å ställen där jag inte gått sen i höstas.

Mer jobb väntar, det har fötts murkelvalpar på de mest oväntade ställen.

Om ett par veckor så kan nog dessa få följa med hem.

Ännu en dålig bild.

Men i en bäck nära min bil så har Kabbelekan börjat blomma.

Mycket trevligt.

Åkte hem och slappade medan matte smorde väldigt ond hand och arm och sa fula ord.

Äsch, vi har i alla fall klarat av ytteligare en grej på långa listan med Sörmlandsledsåtgärder.

Så skulle jag på eftermiddagsrunda.

Blev en rejäl överraskning för jag hamnade vid hundbadet och inte nog med det.

Där kom det en annan hund Rambo.

Han bor egentligen på Hundstallet i väntan på att få ett nytt hem.

Men nu är han ute på sitt livs äventyr.

Hundstallet har lånt ut honom till en tjej som just nu vandrar 30 mil på Sörmlandsleden.

När de nu var här i Malmköping så passade det ju bra att vi träffades.

Han hade aldrig badat så jag vsade självklart hur man gör.

Läraktig elev för han fattade väldigt snabbt hur otroligt skoj man kan ha i vatten.

Visst är han fin?

Han är bara 1,5 år.

Titta!

Han kom minsann på att simma det var alldeles underbart.

Tänk alla sjöar som han kommer att passera på sin långa vandring, nu kan han passa på att svalka sej.

Detta är Camilla som lånat Rambo.

Kollade om hon var bra på att kasta pinnar till badsugna hundar.

Ger henne lätt MVG, blev massor av simma för både mej och Rambo.

Dags att skiljas åt.

Jag önskar Camilla och Rambo en fortsatt underbar vandring på Sörmlandsleden.

I morgon ska de vandra min långa etapp, känns väldigt skönt att jag har kollat den och provsimmat sjöarna.

Hundstallet är både jag och matte djupt imponerade över fÖr att de lånar ut Rambo så Camilla får sällskap

på sin långa vandring.

Rambo får ju dessutom verkligen sitt livs äventyr i sitt hundliv måtte han sen få ett alldeles underbart hem.

Det går att läsa om honom här om någon är sugen på hund.

Var verkligen trevligt att få träffa dom.

I morgon är jag lovad att få göra nåt annat skoj, men det blir inget jobb på leden.

Matte måste bli av med värken och kunna böja ordentligt på fingrarna igen.