Svamphunden Sigges funderingar

Alla inlägg under februari 2010

Av Sigge Svamphund - 12 februari 2010 17:43

Har haft en ganska lugn dag.

Matte hade ingen lust att skjutsa mej till nån skog med plogade vägar så jag fick hålla mej i hemma skogarna.

Fick nästan välja väg själv också eftersom matte inte hade räknat ut nån bra sån.

  

Började med att ha tur och hitta en någorlunda upptrampad stig.

Men det gällde att hålla tassarna rätt för minsta lilla utanför och man drunknar i snön.

  

När matte vägrar att kasta pinnar så tar jag till det här knepet.

Lägger den precis där hon ska gå.

Alltså borde hon då stanna, plocka upp den och kasta åt mej.

Hade ingen framgång, lata människan bara klev över den.

Utom den där gången hon klev fel och gjorde en snörullning.

Men människors snörullningar är ju så patetiska!

För att inte tala om vilka märkliga ord de kan då!

  

Snön är så tung att till och med en ek håller på och tröttnar på livet.

I dag var den dessutom mordisk.

Det började blåsa en massa medan vi var i skogen.

Snön gjorde sitt bästa för att slå ihjäl både mej och matte.

Hade behövt ha hjälm och riddarrustning.

  

Var faktiskt skönt att komma ut på en plogad väg och kunna springa ordentligt.

Dessutom var risken för att få snömassor i huvudet betydligt mindre.

Om jag fortsätter långt på den här vägen så kommer jag till den där andra plogade vägen

långt bort i skogen.

Men matte hade ingen lust att gå dit idag.

  

Här brukar det faktiskt finnas en spagrop.

Jag letade förtvivlat efter vatten utan att hitta nåt.

Men när snöeländet försvinner så kommer jag att få mer spagropar än jag kan

föreställa mej säjer matte.

Tror jag ska önska mej såna i födelsedagspresent.

Fyller ju år om drygt två veckor.

Inte skulle jag få gå hela dunksamlarrundan heller.

Nåt om att det antagligen inte skulle gå att komma fram i skogen där.

  

Lyckades i alla fall komma till huset där det brukar finnas dunkar under granen.

Hittade inga dunkar idag.

  

Men jag gjorde ett annat fynd istället.

Det första av sånt slag.

  

Jag har alltid drömt om att få äga en röd stolsdyna.

Tycker den var jättefin och skoj att busa med, men som vanligt la sej

skitmatte i så jag äger tyvärr inte den fina dynan.

  

Hade tur så det fanns upptrampad stig igen.

Annars hade det blivit sån där tråkpromenad med samma väg tillbaka.

Jag fyndade bara en stor snökockla.

Vad är det när jag kunde ägt en stolsdyna?

Matte gillade inte alls att vara i skogen eftersom snön hela tiden anföll oss.

Det rasade några stora grenar också.

Jag tycker att hon ska se postivt på det.

Snön rasar från träden, det kanske innebär att alla vi hundar sjungit vår kampsång

så mycket att den där Bore funderar på att gå och lägga sej.

Fast vi får nog fortsätta att sjunga ett tag till.

  

På väg hemåt så tyckte jag att vi kunde gå runt min sjö också.

Vägrade tråkmatte.

Hon tänkte inte alls bli nedslagen av snön och dessutom blåste det kallt.

Känsliga människor!

Tack till alla ni hundar som såg på gårdagens film att jag halkade på en

isfläck, la mej frivilligt osv och inte alls blev omkulltacklad av Jolina.

Det stärker mitt självförtroende!




Av Sigge Svamphund - 11 februari 2010 17:44

Ha,ha jag fick en MYCKET bra avslutning på gårdagen också.

När jag gick ut sista gången så öppnade min favoritgranne sitt fönster och ut kom det en påse med grisknorrar!!!!

Åt genast upp en i närmaste snödriva.

Matte pratar om att jag kommer att få (o)vanor.

Inte alls, favoritgrannen jobbar i en affär med människomat.

Nu har de börjat sälja både grisöron och grisknorrar i lösvikt där.

Självklart måste ju jag proväta sortimentet så det är till belåtenhet.

Idag så följde Jolina med mej till skogen igen.

Matte hade planer på att vi skulle till Bäverbäcksskogen, men hon ändrade sej när vi såg hur gröna männen åkte in där med sina hemliga bilar.

I stället blev det samma skog som i måndags.

  

På väg ut i skogen och vi har en intressant diskussion om vad vi ska hitta på för skoj.

  

Jolina tog ett litet isrejs.

Såg att hon kollade pimpelhålen men de var frusna så jag stannade på vägen.

Sen ägnade vi en stund åt vanliga hundgöromål och skoj bus.

Men sen..............................

  

Vanlig sörmlänsk skog begravd under snön eller?????

Jodå, bara det att någonstans inne i skogen finns Jolina.

Hon bara stack snabbare än blixten och var borta.

Ingen reaktion hur mycket matte än ropade och visslade.

Tiden gick och matte var både orolig och arg.

Hundar på rymmen i skogen är INTE kul enligt henne.

I skogen finns ju hundförbjudna järnvägen, även om det är ganska långt från stället

där Jolina försvann.

Dessutom är det lätt att fastna med halsbandet, möta sur vilda grisgalt, bli

sparkad av grinig älg och allsköns andra faror som matte stod och tjatade om.

När matte bestämt sej för att ringa till hennes matte för att tala om att Jolina

var borta då kom hon tillbaka.

Hon var borta en halvtimme och det är enligt matte 29 minuter och 59 sekunder för mycket.

  

Det var en mycket trött Jolina som visste att hon gjort fel.

Hon kröp runt och försökte se oskyldig ut.

Jag hjälpte självklart till att förstärka hennes oskyldighet.

Ingen kan väl tro att hon varit på rymmen.

Vi ägnar oss ju bara åt snörullning.

Av någon märklig anledning fick Jolina ha onödigt koppel en bra stund sen.

  

Sen fick hon vara utan sitt onödiga koppel.

Det tar på hundkrafterna att rymma och ta sej fram i snö är minst 60-70 cm djup.

  

Detta är ingen brottningsmatch.

I stället så dansar vi en vårdans som motgift till Torstens snödanser.

Självklart sjöng vi kampsången under dansen.

  

Här berättar jag för Jolina att när snön försvinner då kan man gå vägen på andra sidan

snövallen och där finns det spabäckar, ibland skoj fynd och långt bort

ytterligare en sjö.

Jag har fyra sjöar i den skogen.

  

På väg tillbaka så bestämde jag mej för att kolla om det skulle finnas några fynd

vid fiskarnas bod.

Försökte få med Jolina, men hon visade alla tecken på att vara väldigt trött.

  

Fyndade en pulka.

Tyckte att jag skulle ha den och ge till människovalparna.

Skitmatte, jag fick inte alls stjäla långtidslåna pulkan.

Nu kommer det att dröja flera veckor innan Jolina ska följa med mej i skogen igen.

Nästa vecka går nån annan ut med henne, så är det sportlov så hennes lillhusse

är hemma och annat.

Men kanske, kanske att snön har börjat försvinna när det är dags igen så vi

kan vara ordentligt i skogen.

Som avslutning får ni se en kort filmsnutt på lite bus från dagen.

Men blunda gärna när hon slänger mej i backen!


Av Sigge Svamphund - 10 februari 2010 17:48

Gårdagen slutade väldigt bra.

När jag skulle gå ut sista rundan innan natten så kom min favoritgranne.

Hon hade köpt en påse med grisöron åt mej!!!!!

Fler såna grannar till hundarna!

Ett öra tog jag med mej på kissrundan sen la jag mej i en snödriva och käkade upp det.

Sov väldogt gott sen, borde få en påse varje kväll tycker jag.

I dag skulle Jolina följa med mej igen.

Matte har ordentligt ont i en axel och ett par ordentliga blåmärken efter gårdagens vurpa.

Hon skjutsade oss till skogen med gröna husen för där kan vi vara lösa hela tiden.

Fast Jolina råkade ut för onödigt koppel flera gånger.

Så fort hon började dra så stannade matte och vände ryggen åt henne.

När hon kom till matte var det en massa beröm och ännu mer beröm när hon gick utan att dra.

Hoppas att det fastnade lite i Jolinas skalle nu att det inte lönar sej att dra.

  

Utan koppel och på väg mot en förhoppningsvis massa spännade saker.

  

Självklart så visade jag mitt privata hunddass.

Passade på att lämna ett större visitkort också.

I munnen har jag ett hemligt fynd en pinne som säkert tillhör gröna männen.

Matte tror att de använder huset ovanför mitt dass som fikaställe.

Ja, ja låt mej använda det några gånger till så värmande vårsol på det.................

  

Jolina försökte få loss en gran som tröttnat på livet eller snötyngden och lagt sej.

Tyvärr satt den för hårt fast i snödrivan.

Men vi gjorde en annan bra upptäckt.

Sist jag var i den skogen var det ju bara plogat till gröna husen.

Nu hade nån tänkt på mej och plogat alla andra vägar också.

  

Här ligger jag och drömmer om bättre tider.

Bakom mej är den jättestora spagropen.

Undrar när jag ska kunna använda den igen?

  

Hade en massa skoj brottningsmatcher.

Men jag begriper inte varför matte laddade upp en sån här förnedringsbild.

Slagen till marken av en brud.

  

Fast jag är ju inte sämre hund än att jag gav igen.

Tyvärr hann matte aldrig med att ta bild på när jag skickade Jolina över en snödriva

vidare ner i ett dike så hon försvann i snön.

  

Hittade ytterligare en fallen gran.

När matte ser alla träd som tröttnat på livet så får hon en massa mardrömmar om

våra Sörmlandsledsetapper.

Nåt om att vi kommer att ha hur mycket jobb som helst den dagen det går att komma ut i skogen.

  

Den här granen var bra.

Bara att välja en lämplig kotte.

  

Eftersom vägarna var plogade så kunde vi gå hela rundan förbi Komonstersjön.

Här försöker jag förklara för Jolina att det finns en mycket simvänlig sjö under all

snö och onödig is.

Komonsterns lömska hundfällor var inga problem att passera idag för de var

begravda under snön.

  

Vid ena huset så hade jag planer på att kolla efter fynd.

Men snön var så djup att jag gav upp.

Det är lättare att hålla sej på vägarna.

Vid nästa vägskäl så försökte jag ta med mej Jolina för att gå till Harpsund och

kolla om regeringen var hemma.

Nä sa skitmatte vi ska inte den vägen idag.

Vadå jag hade ju haft planer på att överlämna en massa vettiga lagförslag rörande

oss hundar.

  

Lika illa när jag tänkte visa min bra bäck.

Alldeles för djup snö och matte påstår att bäcken är gömd under onödiga isen.

  

Men titta!!!!!!!!

  

En ljuvlig liten spagrop!

Först spaade jag ordentligt.

  

Sen passade Jolina på att göra en liten inpackning.

Spagropen var ju så liten att vi fick turas om.

Fler och större spagropar till hundarna!!!!!

  

Tjejer har ingen uthållighet!

Vadå lägga sej i en snödriva och se utslagen ut??

  

Hoppsan!

Jag ska visst inte skratta åt henne bara för att min kondis är bättre!

Så var nog Jolina ganska trött i skallen också efter mattes koppelträning.

Antar att hon sov gott efter vår runda för det gjorde i alla fall jag.


Av Sigge Svamphund - 9 februari 2010 17:46

Idag var det en sån där dag när Jolina skulle följa med mej ut på förmiddan.

Mycket trevligt med tiksällskap.

Matte hade planer på att vi skulle ha gått till den där plogade vägen som vi upptäckte igår.

Men eftersom Jolina var med blev det inte så.

Måste gå långt i onödigt koppel innan vi kan vara lösa.

Gå långt med två kopplade hundar varav en (inte jag) drar ordentligt klarar inte mattes armar.

Eftersom den berömda snöallergin matte lider av bestämt sej för att täppa igen hennes näsa och orsaka huvudvärk så hade hon ingen lust att skjutsa oss nånstans heller.

Blev en vända runt närmaste sjön.

Fast det var nära att det inte ens blev den.

Jolina lyckades med att dra omkull matte.

Många underliga ord hördes och ett ont knä och en ond arm blev resultatet.

  

Äntligen av med onödiga kopplen och dags för en massa trevligt bus.

Vad som inte syns på bilden är att det börjat falla en massa äcklig snö.

  

Var tvungen att visa Jolina min spagrop.

Tyvärr har onödiga isen försökt invadera den.

Men hon fick hål på den och kunde spaa lite i alla fall.

  

Jag tog ett litet liggspa medan Jolina snöbehandlade sej efter tass och beninpackningen.

  

Här har jag kurs.

Lär Jolina att sjunga alla verserna i vår kampsång även tax och Parisverserna.

Hon lärde sej snabbt så nu har hon lovat att sjunga varje gång hon går ut.

Så ägnade vi oss åt att mula ner varandra i snön och andra trevliga

hundgöromål.

  

Ute på den lilla ön så letade vi fynd vid skärmskyddet.

Fanns inga men på bilden syns det hur vidriga snön börjat vräka ner.

Erkänner till och med jag längtar efter hälsovådliga regnet bara jag slipper gå ut i det.

  

Gav mej ut i den meterdjupa snön för att hitta lämplig gran.

Inte helt enkelt men jag lyckades till slut.

Simmade nästan tillbaka.

Det var sen jag hittade min lunch.

  

Mycket omtänksamt.

Någon har lagt ett rådjursben mitt på vägen.

Självklart var det min lunch tyckte jag.

Nähä, det tyckte inte matte.

  

Hundlivet är djupt orättvist!!!

Jag drabbades av onödiga kopplet och Jolina fick minsann vara utan.

Nåt om att jag inte skulle gå och hämta min lunch.

Ja,ja efter en stund så slapp jag det igen.

Men jag begriper inte varför matte skulle blåsa mej på en så utsökt lunch.

Efter att ha lämnat av Jolina så hon kunde passa sitt hus så gick jag hem.

Matte försökte muta mej med Dentastix.

Vadå, en sån ska jag ha varje dag efter långpromenaden och det är inte lunch.

Jag blängde ofta och mycket på skåpet där jag vet att det finns grisöron och

älgburgare.

Nä, det tänkte hon inte alls ge mej fick nöja mej med vanliga torra kulorna.



Av Sigge Svamphund - 8 februari 2010 17:55

Haft en bra dag.

Jag visste ju att jag skulle åka till människovalparna.

Men innan dess så skulle jag ut i skogen en sväng.

Som sagt ställen där det går att ta sej fram är bristvara men jag blev skjutsad till ett av de få ställena.

Ägnade mej bara åt mina vanliga hundgöromål ganska länge.

Inga skoj fynd eller nåt annat roligt.

Men så upptäckte matte att en väg i den skogen helt plötsligt var plogad.

Mycket bra.

Gick långt på den, skönt med lite variation på rundorna.

  

Här vrålar matte att jag ska komma och det på studs!

Alltså jag står bara stillsamt och tittar på ett jättelångt godståg som dundrar fram i min skog.

Matte hade glömt att vägen går väldigt nära järnvägen precis där.

Fick ha onödigt koppel ett tag sen.

Inga hundar på järnvägsspåret hette det.

  

Den här synen gjorde matte väldigt glad.

Järnvägen är där nere men på andra sidan är det plogad väg.

Den vägen kan jag komma till om jag går här hemifrån.

Enligt matte innebär det att en väg hon trodde var oplogad är plogad och vi har helt plötsligt

ytterligare ett ställe att gå på.

Mycket bra!

  

Tyvärr tog turen slut.

Jag står i en stor snödriva.

På andra sidan den fortsätter vägen, men i dag var den begravd under en meter snö.

Bara ca 75 meter bort ligger det en trevlig sjö som heter Harsjön.

Mycket bra badsjö.

Tänkte att det kanske skulle vara lokal sommar där.

Dessutom finns det en historia som säjer att i den sjön ligger det en kista med en skatt.

Kistan kastades där för över trehundra år sen.

I en myr alldeles nära sjön så ska den tappade nyckeln till kistan finnas.

Alla vi hundar kanske ska ha skattjakt i sommar.

Vi som gillar att bada letar efter kistan och ni hundar som är bra på att gräva

letar efter nyckeln på myren.

Tänk om vi hittar skatten, sen kan vi shoppa loss i närmsta Grisöronaffär.

  

Detta kallar matte för vårtecken.

Berget har börjat värma så det bildats långa istappar.

När matte befinner sej i skogen tappar hon alla begrepp om avstånd och tider.

Alltså hade vi egentligen gått för långt och det blev lite stress för att hinna till

människovalparna.

Men dit kom vi.

Perfekt service.

Jag kom in och Oliver hade ätit klart tyckte han och serverade mej en massa

köttfärssås.

  

Jag och Oliver busade som vanligt massor i hans rum.

Adam han satt bara på golvet och var söt.

Sen skulle vi gå ut.

  

Hade massor med skoj snöbus tillsammans med Oliver.

Han kastade snö som jag fångade.

  

Sist jag var där med Oliver så hittade jag en korvbuske.

Idag fanns det ingen sån men ett par Frolicbuskar hade burit frukt istället.

  

Människovalparnas mamma Cissi och Adam var också med.

Adam bara sov medan jag och Oliver roade oss ordentligt.

Men allt skoj har ju ett slut.

Dags för mej att åka hem igen.

Ni vet vår kampsång...........

Den har fått flera verser.

Taxarna Malte och Snoken bidrog med en och nu har vi till och med stöd från

Paris!

Collien Edith som bor där har också skrivit en vers.

För er som missat så kommer kampsången i sin helhet tillsammans med de två nya

verserna här.

KOM IHÅG ATT SJUNGA SÅ FORT NI ÄR UTE!!!!!!!!!

Hundarna demonstrerar
hundarna har fått nog
hundarna nu marscherar
för att återfå sin skog...
Bort med alla skidspår
Bort med varenda plog
VI VILL ha öppna sjöar
och Spagrop i varje skog

Hundarna demonstrerar
hundarna har fått nog
Vi vill ha Vår och solsken
kunna springa i vår skog
Kunna pinka var vi behagar
efter vinterns köld och knog
Springa i alla hagar
för nu har vi fått nog .....

HUNDARNA SKALLA,,, SPAGROP ÅT ALLA!!!

Extra vers inlagd av Malte o Snoken

Taxarna demonstrerar
Taxarna vill ha vår
Ingen vill ekiperas
Nej bara ut och nosa spår!
Knasrulla på gräsmatta
Slippa tasstork och besvär
Slölja skitiga magar
Nej, vi betackar oss för sånt där!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(åter till Elliots kampsång)

Hundarna skalla...spagropar åt alla!!
(Nu tycker ju vi inte om spagropar alls så vi säger istället:)
Hundarna skalla... varma tassar åt alla!!!


Och här kommer Ediths vers

Edith demonstrerar
Edith har fått nog
För sina svenska vänner
Vill hon ha snöfri skog
Edith galopperar
Till varenda pariserkrog
Sprider snöfritt budskap
För kompisar som fått nog

HUNDARNA SKALLA,,, SPAGROP ÅT ALLA!!!

Av Sigge Svamphund - 7 februari 2010 17:54

Matte hälsar och tackar för krya på hälsningarna.

Snöallergin är visst bättre idag.

Jag skulle få dagens skogsrunda i skogen med Bäverbäcken.

Där finns det plogad väg.

Både jag och matte är urless på detta att inte komma fram i skogen.

Får försöka variera oss med de få plogade skogsbilvägar som finns att tillgå.

  

Bäverbäcken är nådd och titta!

Store vattenanden har tagit bort onödiga isen!

Hade det varit ljud till bilden hade ni hört en massa fasansfulla hotelser.

  

Gjorde ett försöka att "halka" men det går inte bra att "halka" i djup snö.

Dessutom haglade det av en massa hemska hot från matte.

Doppade bara framtassarna lite försiktigt.

Gissa om jag var stolt över min självbehärskning när det var så frestande att slänga

sej i för ett härligt dopp!

  

I stället så grävde jag lite under en gran.

  

Jodå jag lyckades hitta en kotte.

Kan nog sätta titlen kottletarhund på visitkortet också.

  

I Bäverbäcksskogen så finns det också en massa gröna hus.

Samma griniga gröna män som i den andra skogen.

Men här behöver jag inte bygga fällor.

Det hade börjat byggas en fälla per automatik.

En tall hade tappat en stor gren rakt ner på vägen.

Perfekt gröna männen fälla.

  

Kunde inte motstå att ta en pinne ur fällan.

Pinnar är ju också bristvara just nu.

Släpade med den ganska länge.

  

Oj, oj jag som har haft svårt att hitta kottar!

Snäll ekorre tänkte på den stackars svamphunden.

Massor med grankottar utspridda och bara väntade på mej!

Helt underbart, valde länge innan jag hittade en som var bra.

  

Vet ni vad detta är?

Stora vilda grisgalten har gått här.

Jag tyckte att det var en perfekt upplöjd stig åt mej och tyckte att vi skulle testa den.

Tyckte inte tråkmatte eftersom det var färska spår och vilda grisgaltar ofta är på

uruselt humör.

Fick fortsätta att hålla mej på vägen.

Var framme vid några av de gröna husen men det fanns inga skoj hemliga fynd.

Blev att gå samma väg tillbaka igen.

Självklart sjöng jag hela tiden vår kampsång så snöeländet försvinner och jag och matte

kan gå våra bra rundor i skogen och slipper vägarna.

  

På ett ställe kom jag ihåg att jag lagt ifrån mej ett fynd för ett tag sen.

Jag grävde länge och myxcket men lyckades aldrig nå ner till fyndet.

Minns inte själv vad jag lagt där bara att det är nåt som jag behöver ha.

  

På väg tillbaka.

Ser ni mej?

Matte viftar med onödiga kopplet och uttalar en massa hemska hot igen.

  

Men matte håll truten!

Jag bara ligger här och vilar lite och pratar  med store vattenanden om alla

spagropar jag hoppas han trollar fram snart.

Tänker inte alls bada, nädå, jag är så oskyldig så!

  

Ja,ja matte du kan gå lite i förväg jag kommer snart.

Ska bara...........................

Nähä hon lät så ilsken så det var bäst att komma på en gång.

Jag är faktiskt väldigt stolt över min självbehärskning.

Men, men Bäverbäcksskogen är en av de få med plogade vägar så fler chanser kommer.

Inte alls säkert jag vill träna just då.

I morgon har jag visst nåt människovalpsuppdrag som väntar igen.

Av Sigge Svamphund - 6 februari 2010 17:38

Fortfarande en massa gnäll på klenmatte.

Nu sitter visst hjärnan fast i näsan och halsen gör ont.

Så kan hon inte bestämma sej för om det är snöallergi eller om hon ska stämma nån människovalp (Adam) för allmänfarlig smittspridning.

I alla fall så lyckades jag få med mej henne till skogen.

Åkte till Grönahusen skogen och hade tur, det var plogat så gröna männen kan åka där med sina hemliga bilar.

  

Var ett tag sen jag var där så det var bäst att pinka in reviret.

Hade planer på att jag skulle bygga på mina fällor.

Men det är ju så förbaskat med snö att jag inte får tag på nåt bra byggmaterial.

  

Hittade förövrigt inte ens en grankotte idag.

Men vid de första gröna husen så lyckades jag i alla fall komma över en skoj snökockla.

Den är säkert jättehemlig.

  

Som sagt snön är alldeles för djup.

Jag vill ju vara i avskildhet när större behov ska göras.

Nöden har ingen lag, kommer jag inte in under granar så får jag tacka gröna männen för servicen.

De har ett litet grönt hus som det går att komma under.

Matte som inget begriper av livets väsentligheter hade bara hysteriskt roligt åt mej.

  

På vägen mellan några av de andra gröna husen så fyndade jag.

En plankbit.

Säkert gröna männen som tappat den och då är den väldigt hemlig.

Bara för det la jag beslag på den och hade mycket skoj.

Alla gröna männens hemliga saker tillhör mej.

  

Vid sista gröna huset hade de slutat ploga vägen.

Dags att vända.

Jag står upp på bilden och har snö långt över magen.

Sist var den vägen plogad men det har trillat ner en massa mer snö sen dess.

Får alltså vänta med att gå den vägen ett tag till.

  

Är det sånt här som kallas vårtecken?

Vid ett grönt hus så har det kommit fram grus!

Mycket trevligt att få känna grus under tassarna igen, även om det bara var en liten fläck.

  

Sen fick jag lite bekymmer.

Hade hemliga plankbiten kvar men det stack upp en hemlig pinne ur snön också.

Kunde inte riktigt bestämma mej för om jag skulle behålla plankbiten eller ta pinnen.

Båda skulle jag inte få med mej.

  

Efter en massa grävande så fick jag loss hemliga pinnen.

Bestämde mej för att behålla den och gräva ner plankbiten.

  

Stolt bar jag iväg på dagens andra hemliga fynd.

Hade mycket skoj med den innan jag grävde ner den i en snödriva.

Självklart så sjöng jag högt vår kampsång under hela skogsrundan.

Det gör jag förövrigt så fort jag sätter tassarna utanför dörren.

Resten av dagen har det inte hänt så mycket.

När jag kom hem så intog matte soffan och där har hon legat och snörvlat större delen av dagen.

Fast jag har hört att hon tror att det värsta är över nu.

Hoppas jag för jag är utled på mänskligt gnäll.

Av Sigge Svamphund - 5 februari 2010 19:19

Hård dag detta.

Den började med mattes gnäll.

Ont i huvudet, ont i halsen och hjärnan rinner ut genom näsan igen.

Gnällkärring!

Gick en promenad på förmiddan.

  

Passerade min nyupptäckta spagrop vid sjön.

Tyckte att matte skulle ta en spaomgång så det blir slut på gnället om snöallergi.

Hon vägrade och jag fick inte spaa jag heller.

  

Dagens enda inpackning, vanlig snöinpackning.

Hände annars inget skoj på rundan.

Så var jag hemma en liten stund innan det var dags att åka till Eskilstuna och människovalparna.

På väg dit så var det nog tur att vi var enssamma på vägen.

Matte tittade ut på ett gärde.

Där gick det så där 15 vilda grisar.

Men eftersom matte är extra trögtänkt så var hon tvungen att fortsätta köra 50 meter

innan det blev tvärnit och backa tillbaka.

Nu skulle minsann vilda grisarna fastna på bild.

Nähä, inte det för det hade sprungit in i skogen.

Väl hos människovalparna så ägnade jag och Oliver tid åt en massa skoj bus.

Sen gick jag ut med dom.

Vi var hos mattes föräldrar och fikade.

Mycket trevligt för jag bjöd mej på smaskigt fikabröd.

Klantmatte glömde självklart att ta bilder.

Att mattes mamma lyckades stänga in mej i ett förråd behöver vi inte heller prata så mycket om.

Sen gick vi tillbaka till människovalparnas hemma.

Trevligt med promenader i Eskilstuna, finns så mycket spännade lukter där.

  

Bakom den här dörren håller jag och Oliver till.

Matte och Adam kan befinna sej utanför så vi kan greja ifred.

  

Inte det inte.

De skulle vara med bestämde dom.

Jag försökte träna Adam lite men Oliver tyckte att jag bara skulle busa med honom.

Fast matte pratade med Oliver om att jag får busa med Adam också.

Har ju mycket som jag måste lära honom.

  

Så kom deras pappa hem.

Han bjöd matte på mat.

Oliver i sin tur bjöd mej på mat.

God korvgryta serverades jag.

  

Så serverades jag glass också.

Lika gott det.

Behövdes efter allt busande.

Nu är jag en väldigt trött hund och matte bara gnäller och snorar.

Kanske blir dåligt med besök hos er andra i kväll men återkommer i så fall imorgon.

Matte tänker ägna sej åt självmedlidande och jag ska nog sova.


Presentation

Fråga mig

52 besvarade frågor

Min gästbok

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Besöksstatistik

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS


Skapa flashcards