Idag har jag målat markeringar på Sörmlandsleden.

Eller egentligen så var det matte som målade. Jag jobbade en hel del med för mej viktiga saker där.

Vattensamlingar, bäcken, trevliga pinnar osv.

Fast ibland försökte jag hjälpa till.

Men hade inget för det. Matte påstod att jag skulle ha den goda smaken att hålla mej undan. Otacksamt!

Fast det syns på mej vad jag gjort. Min vackra svarta päls är numera full med fina oranga fläckar.

Om matte kunde hålla reda på färghink och pensel så skulle den inte se ut så. Har ju lyckats springa in i dom sakerna ett antal gånger.

Hörde att matte påstod att jag kan tjänstgöra som markering.

Kan jag väl..............

Tänk så många trevliga ställen jag skulle visa vandrare. Inte den där stigen jag kan en massa andra bättre ställen.

Tillbaka på Sagostigen så umgicks jag en del med mina brudar.

Så försökte jag ta anställning. Det var nån som höll på med en massa vedträn. Perfekt arbete för mej tyckte jag och kastade mej med liv och lust in i det. Men matte kom och saboterade det genom att påstå att vi skulle åka hem.

Aldrig blir det som jag tänkt mej!