Efter en isande kall kvällstoalett i går så bestämde jag att det var dags för vinteride.

Alltså intog jag mattes min säng tillsammans med mina katter.

Matte sa att det är tur att sängen är bred eftersom hon inte alls tänkte sova på golvet.

Känsliga människa!

Men när jag vaknade i morse så låg jag på golvet igen och tänkte att det nog hade blivit vår.

Hade det inte 22 hemska minusgrader.

Blev en ganska snabb morgontoa.

Sen väntade matte och väntade på att det kanske skulle bli varmare.

Inte det inte.

När det var så här var jag i akut behov av en gran.

Titta matte hamnade på bild!

Eller michelinmänniskan iförd dubbla byxor, flera tröjor, flera strumpor och till och med mössa.

När matte sätter nåt mer än jackans huva på huvudet då är det kallt.

Har nåt skogen och enligt matte skulle jag inte få vara ute länge på grund av ovädret.

Eftersom hon påstod att jag skulle hålla mej i rörelse så hittade jag en pinne.

Tänkte att den skulle underhålla mej.

Pinkade in ett gäng granar.

Bäst att meddela att alla tillhör mej.

Kan vara mer fulvinter i antågande och då kan det bli besvärligt med nummer två.

Allt ser alldeles ihopfruset ut.

Matte påstod att hon minsann såg isbjörnar, pingviner, eskimåer på sjön.

Tror jag inte ett ögonblick på för jag såg dom då inte.

Jag SKA ha den här pinnen.

Bara det att den var fastfrusen.

Men för en gångs skull gjorde matte lite nytta.

Hon lyckades faktiskt sparka loss den åt mej.

Bra eftersom hon envisades med att jag inte skulle vara stilla.

Min ihåliga trädstam den är pålitlig den.

Idag så fanns det en massa torkad blodpudding där.

Precis vad jag behövde.

Men det finns minsann mer som jag behöver.

Nu gäller det att vara snabbtassad.

Inväntade den där långsamma varelsen.

Jag tänkte minsann gå till Siri och fika.

Nä sa skitmatte du ska inte dit idag heller, du kan inte drälla där och äta dom ur huset.

Kan jag visst det, finns inte lika god mat hemma.

Vägrade envist att komma.

Alltså att jag aldrig lär mej.

Blodpuddingregn och då var jag tvungen att städa och sen var jag fast i onödiga kopplet.

Släpades hemåt.

Fast jag gick in i Prylaffären och bjöd mej på en utsökt korv.

Sen har jag ägnat mej åt att tänka.

Eftersom det är så griskallt så fryser alla mina bra långrundor inne.

Matte påstår att jag inte alls ska vara ute i flera timmar nu.

Varför gäller inte samma regel vid svampvattennedfall?

Detta är bildbevis på hur allvarligt skadad jag blir av sånt.

De fasansfulla bölderna syns ju tydligt vid mina läppar.

Att matte envisas med att jag har två grankottar i munnen är inget att bry sej om.

Det hade fallit svampvatten som skadade mej.

Alltså borde samma regel gälla då och allra helst att jag inte behöver gå ut alls.

Funderar mycket på om det går att få henne att fatta.

För övrigt gillade inte min bil griskylan.

Matte provade den och den totalvägrar att starta, enligt henne ska vi skaffa starthjälp en varmare dag.

Nu är det nästan 20 minus igen så jag tror jag återgår till idet i mattes säng.