Tur att jag hade en bra dag igår.

I dag blev de en av de numer så vanligt förekommande tråkdagarna.

Inte var det tal om att bli skjutsad nånstans heller, enligt matte så är de bra skogarna inte

tillgängliga just nu pga fulvintern.

Har kommit till spårvägen och här har det gått nån jag känner.

Men det är ett elände att hitta dofterna i lappmöglet.

Snart är spårvägen stulen, knappt att den syns längre.

Alldeles övergivet var det också inga jag känner var ute.

För övrigt var det inga andra heller ute.

Matte påstod att vi kunde gå Vilda grisvägen, jag hade helt andra planer.

Fick henne faktiskt att följa med mej.

Äsch!

Isen är så tjock att det gått en människa på den.

Bara att glömma att hitta öppet vatten då.

Lika illa vid människornas badplats.

Fegmatte hon höll sej på bryggan övertygad om att isen inte håller.

Men.................

Titta här, nån har minsann kört med en fyrhjuling på isen.

Mycket funderande från badkrukematte.

Undret har skett, matte befinner sej på isen!

Fast jag kan meddela att det var en kort stund och en snabb promenad på några meter i hjulspåren.

Och världen den är alldeles svartvit och frusen.

Den är mycket snyggare med barmark och färger.

Kollade isen på en massa andra ställen.

Men det är samma elände överallt.

Jag vill ha tillbaka allt mitt vatten!

Äntligen en grankotte!

Nu kommer de att bli hårdvaluta, jag vet hur otroligt svårt det är att hitta dom när fulvintern döljer

alla.

Var väldigt rädd om mitt fynd.

Drog runt utan att det hände nåt skoj.

Fortfarande verkade det som om jag var den enda hunden som var ute.

Träffade inga varken hundar eller människor.

Detta eländiga vita skägg.

Jag klär inte i vitt skägg och jag drabbas av det hela tiden när jag vistas ute.

Dagens höjdpunkt.

En av godistallarna blommade.

Sen fastnade jag tyvärr tillfälligt i onödiga kopplet.

Matte hade glömt att skidbacken öppnade idag och jag skulle inte alls lägga mej i vad de som

kom upp med liften gjorde.

Hade säkert kunnat ha jätteskoj med dom.

Dags att gå hem.

Långt där framme ligger Heden, tänkte att kanske att det skulle kunna finnas nån att umgås med nu.

Nä lika dött som när jag passerade ett par timmar tidigare.

Gick in i Pinnaffären.

Berättade för Eva hur extremt ensam jag är och att det är synd om mej.

Fick massor med medlidande av henne.

Tog en sväng i Prylaffären också.

Fick en rejäl hög med godis.

Precis vad jag behövde.

Gick hem och hade tråkigt.

Eftermiddagsrundan var också dötrist.

Alla affärer stängda och ingen jag känner var ute.

Kanske kan bli bättre i morgon.