Började bra.

Idag så skulle jag få åka till skogen som inte blev av i går.

Här har jag inte varit sen förra våren.

Alltså massor att kolla.

Allt verkade vara precis som det skulle.

Bra då kan jag ägna mej åt andra viktiga saker.

Titta ett spadike som inte är stulet!!!

Perfekt, vårdade pälsen noga i det.

Nu ska jag jobba.

Här framme ska det vara alldeles ypperliga arbetsplatser.

Enligt HonSomIngetBegriper var det alldeles för torrt så jag kunde lägga ner jobbförsöken.

Gick visst att jobba.

Inte alls så många men nog hittade jag de som fanns.

Upplivad av att jag som vanligt hade rätt så kollade jag på andra sidan vägen.

Fortfarande tjat om alldeles för torrt.

De fanns där också.

Kändes mycket bra att kunna jobba.

Sen skulle matte titta efter nån svamp som fanns förra våren.

Men nu hade den inte visat sej.

Jag kan mina skogar så om jag går här blir det alldeles väldigt bra.

Här är det väldigt bra.

Lilla sjön långt bort i skogen.

Har badat här en gång i år men då kom jag en annan väg och det var knappt att onödiga isen dött.

Vattnet i den sjön är alldeles kristallklart.

Ja när det inte är nån svamphund i den förstås enligt matte.

Nu ska jag ut och simma ordentligt.

Var mycket skönt och uppfriskande.

En dag utan bad är en förlorad dag.

Provade alla mina noga utvalda badplatser.

Här var jag tvungen att städa, flöt nåt i vattnet som inte hade där att göra.

Vadå, skogen?

Jag kunde faktiskt ha badat i flera timmar till.

Gick genom skogen utan att hitta nånting av värde.

Usel bild men snart blommar blåbärsriset.

I år får inte alla blåbär torka bort igen som de gjort de senaste två åren.

Ut på en väg och jag tänkte gå och jobba mera.

Hann inte ens börja kolla en arbetsplast inna det höll på att bli katastrof.

Matte högg tag i mitt halsband.

Jag ville ta mej till bilen och det helst i förra veckan.

Hörde larv om att de är så snälla och fina så.........

Ännu värre de stannade till i flera dagar, enligt matte nån minut.

De förföljer mej de hemska hästmonstren.

Ett under att jag inte blev anfallen.

Ännu värre på den högra hästen sitter matten till en av mina gamla svamphundselever.

Antar att det är en svamphund mindre numer.

Begriper inte hur de där monstren kan veta var jag befinner mej.

Försökte koppla av med lite mer jobb.

Man antingen fanns det inget eller så var jag alldeles för upprörd för det gick inget bra.

Gick till bilen istället för enligt matte var det dags att åka hem.

Här står bilen, långt bort i skogen.

Troligen så är det ungefär bara matte och kanske nån jägare som parkerar här.

Så lyckades hon överträffa sej själv igen.

Hur många parkeringvakter och krav på p-skiva kan det finnas långt bort i skogen.

Den förvirrade trodde tydligen att de förekom eftersom hoon noga ställt in vår ankomsttid och sen

lagt den väl synligt.

SUCK!

Jag får nog vara glad att hon lyckas skjutsa mej till rätt ställen.

I morgon då ska jag roa mej alldeles väldigt mycket, kommer att bli en perfekt dag.