Blääääää!

Mitt hundliv är alldeles bedrövligt nu.

När jag skulle göra morgontoalett så hade fulvintern jobbat hårt hela natten.

Mängder med en massa vidrig snö.

På väg ut på långrunda.

Doftade alldeles underbart av Siri.

Matte hade dessutom den dåliga smaken att upplysa om att hon minsann sett Siri på långt håll.

Det borde hon ha berättat för mej som var upptagen med att följa doften.

Jag sätter mej väl och väntar.

Kanske att dofta gott Siri eller nån annan trevlig hund dyker upp.

Kom ingen trevlig hund, kom ingen alls!

Usch!

Titta så eländig skogen är, bara en massa äckligt vitt överallt.

Detta ska föreställa en av mina bra granar.

Hur sjutton ska jag kunna använda den utan att bli hjälslagen?

Ska det vara så här får matte börja skjutsa mej till vinterdasset i Gröna männenskogen.

Hittade en tallkvist.

Funderade på om det skulle gå att sopa bort eländet.

Provade men insåg att min idé säkert var bra men den funkade inte. 

Skulle nog få hålla på till hösten innan jag blir färdig.

Lika bra att pinka in alla granar.

Känns som om det kommer att bli kris med såna om detta fortsätter.

Växte i alla fall oxblodsgodis på min godistall.

Får som sagt vara glad för det lilla.

Drog runt, lappmöglet blev mordiskt och försökte slå ihjäl både mej och matte.

Finns dom som påstår att det är vackert med vita eländet.

Var är det vackra?

Sjuttioelva nyanser av svart/vitt bara.

Här under där finns det!

Jädra stock att vara ivägen, under den är det minsann öppet vatten!

Slet hårt och mycket. men kom aldrig åt vattnet.

Alltså det är mest synd om mej i hela världen!

Hundlevet är eländigt.

Ungefär nu bestämde jag mej för att det är lika bra att gå i ide.

Nån vänlig hund eller människa kanske kan väcka mej och matte när barmarken visar sej igen.

Fast det finns visst hopp.

Mina tassavtryck på onödiga isen blir vattenfyllda.

Må badsäsongen komma snabbt!

Titta under bryggan, där finns det också trevligt vatten.

Men bestämde mej för att jag skulle gå hem och planera för idet.

I går så syntes rälsen på spårvägen, idag var den stulen.

Jag hör hur Schäfer Freja skäller.

Har inte träffat henne på många evigheter och inte kom hon ut nu heller.

Om det inte varit för onödiga kopplet så hade jag valt den här vägen.

Lite Siridofter och besök i hennes kylskåp hade varit trevligt denna urtrista dag.

Men skitmatte satte stopp för alla såna planer.

Gick hem, lyckades inte ens passera mina affärer.

Kollade och insåg att jag har mat och godis så jag klarar mej ett tag.

Släpades ut på eftermiddagsrunda och fulvintern fortsatte sitt eländiga anfall.

Nu tänker jag sova och vakna vid plusgrader och barmarkens återkomst.