I dag har jag bott tillsammans med matte i exakt åtta år.

Alltså skulle jag få lite guldkant på mitt eländiga hundliv.

Kunde ha börjat bättre för när jag skulle göra morgontoalett så kom det ljuvligt

svampvatten.

Bara det att jag ska absolut inte ut och skadas av det, släpades ut i alla fall.

Var hemma en stund och sen skulle jag ÄNTLIGEN ut och åka.

Matte råkade nämligen försäja sej sent i går kväll så jag ville åka redan då vilket jag inte fick.

Men kan nån öppna dörren nångång??????

Jag sjöng högljutt " Står här vid din dörr, kär som aldrig förr men vågar inte ringa, Jag vill vara din

Molly, bara vara din ska du veta"

Dörren öppnades efter trehundra år eller så.

Molly käkade frukost och jag bjöd mej också på lite.

Vi var tvungna att fördriva en del tid medan svampvattnet föll.

Min blivande fru är väldigt omtänksam mot sina människor.

Släpar in ved t ex.

Tänker ni komma innan det börjar falla svampvatten igen eller???

Varför ska människor alltid vara så långsamma?

Äsch, strunt i de där tvåbeningarna vi drar.

Planerna för vad vi skulle göra hade vi redan gjort upp.

Molly var så rädd om sin pinne att hon inte ens släppte den när hon behövde lite avskildhet.

Som vanligt hade vi massor att göra och prata om.

Om det vore nån ordning i tillvaron skulle vi få träffas minst varje dag, hoppas det blir bättre efter

bröllopet.

Jodå mer svampvatten så kan Molly också få svampmacka med nystekta kantareller.

De allra flesta var bara millimeter stora ännu.

Nu ska vi bada, mycket och länge.

Helst simma efter samma pinne och annat skoj.

Fattar inte vad vi gjort eftersom min blivande svärmor står och pekar finger åt oss.

Mycket ohyfsat.

Hur som helst badade vi massor.

Den här Finludna stensoppen påstod matte att hon hittade utan min inblandning.

Gjorde hon inte alls för den hittade jag!

I alla fall såg jag till att få belöningen för matte är märklig ointresserad av att hämta en kastad pinne.

Skulle bada på ett annat ställe och där var det fullt med halvvuxna andvalpar.

Men de simmade iväg så vi kunde bada.

Oj Molly vem har skrämt dej?

Bor det möjligen ett sjöodjur här?

Simmade ut och kollade men såg inget underligt.

Gick vidare.

Jag och Molly hade många samtal om bröllopet som närmar sej snabbt nu.

Det är mycket att tänka på inför det.

I bland ser hon lite underlig ut, men jag älskar henne i alla fall.

Det är insidan som räknas.

Massor med mer ljuvliga bad blev det.

Gäller att passa på innan vattentjuven stulit sjöarna.

Men släpp MIN pinne!!!!!!!

Denna eviga kamp, men skoj har vi och låter så vi skulle kunna skrämma slag på både folk och fä enligt

våra människor.

Ha!

Jag vann kampen i vattnet.

Fast lika ofta var jag gentlehund och lät Molly vinna.

Gick hem till Molly.

Kollade att det inte varit inkräktare på hennes tomt under vår frånvaro.

Allt var lugnt.

Gick in till henne och käkade en del, ute började det ljuvliga välbehövliga svampvattnet att falla

igen.

Kändes bra att vara inne då.

Bjöd Molly på en del av godiset jag shoppade igår.

Skulle åka hem, men ville inte alls gå till min bil eftersom jag riskerade allvarliga skador på grund av

svampvattennedfallet.

Släpades till bilen och åkte hem.

Hemma så käkade jag sån här utsökt torkad korv.

Bara för att fira att jag flyttade hit.

Massor har ju hänt under dessa åtta år och om jag sen kunde få lite ordning på matte också.

Har kämpat dagligen sen första stund hos henne men det är svårt, mycket svårt.

Men som den envisa hund jag är tänker jag absolut inte ge upp kampen om att hon ska börja lyssna på mej.