Nähä, inget åka till nån bra skog idag.

Enligt matte så skulle det komma svampvatten och hon hade ingen lust att ha skjutsat

en larvig hund till skogen som ska hem om nedfallet börjar.

Begrep inte vad hon pratade om, vad jag vet så var det jag som skulle ut och för övrigt så

känner jag inga larviga hundar.

Hamnade i en av mina hemmaskogar.

Matte skulle titta en sista gång efter några underliga murklor som brukar växa där.

Nån som är sugen på snigelmiddag?

Efter allt underbart svampvattennedfall så kryllar det nämligen av sniglar och snäckor överallt.

Vanliga tjfset om att jag absolut inte behövde jobba.

Behövde jag visst det!

Fast här fanns det bara ett par valpar.

Jobbar minsann precis hur mycket jag vill!

Titta till höger om pinnen, en vuxen Stenmurkla eller Tråkmurkla som skitmatte numer döpt om dom till.

Underbara spa.

Ännu bättre detta att jag inte behöver leta efter dom längre, de finns precis överallt.

Känns så bra att kunna sköta min päls ordenligt.

Den som tittar noga ser att jag har nåt i munnen.

Dagens fynd, en strumpa.

Människor är märkliga som ständigt tappar skor, strumpor, stövlar, kalsonger och allt möjligt i skogen.

Ungefär nu så kom det folk i skogen, dessutom hade de tre tikar med sej.

Men de där brudarna luktade gott så jag fick inte alls umgås med dom.

Matte försökte förklara hur de enklast skulle ta sej till campingen eftersom de villat bort sej i skogen.

De förvirrade hittade tydligen rätt väg för jag spårade luktagott brudarna en bra stund.

Glömde till och med att jobba just då.

Matte ägnade sej åt att titta på såna här nördsvampar bara för att de är så söta.

Heter Tårsprödning säjer hon.

Tog en stund innan hon såg att jag jobbade.

Varierade jobbet med att hitta några såna här Toppmurklor.

De har inte hamnat i tråkkategorin ännu.

Detta är alltså den murkla som inte är giftig och kräver ingen specialbehandling innan man äter den.

Ute ur skogen så gick jag en sväng på en väg jag inte gått på länge.

Så här går det när jag inte har koll, ett ljuvligt spadiket är försvunnet och ersatt med ett onödigt rör.

Kollade en del annat och så träffade jag helt plötsligt ett par människor.

Den ena är visst en av mattes människoveterinärer, bra att veta vadd det är för ena hon försvinner till

ibland.

Den där människovetten gillade mej så hon kan väl få gå dit då, fast helst skulle ju jag hänga på.

Nähä, nu ska jag hem.

Svampvattennedfallet har börjat och jag tänker inte skadas.

Men det skulle bli ännu värre.

Började med att matte inte begrep att det var bråttom på grund av nedfallet.

Hon hoppade över diken för att hon skulle titta på såna här.

Cinnoberticka lyser verkligen upp med sin orange färg.

Helt plötsligt började jag morra, tog i från svans och klospetsar.

Hamnade i onödigt koppel för att jag inte skulle rusa tvärs genom hela Malmköping i panik.

Ser ni vad som kommer?

Två hemska hästmonster enbart ute efter att komma över mej.

Morrade ännu mer och hotfiullare när de passerade.

Matte pratade med människorna, ni skulle ha hört.

"Han är bara larvig och tror att hästar är livsfarliga så bry er inte om att han låter"

Så ljög hon för mej för miljonte gången och påstod igen att hästar är fridfulla vegetarianer.

Är de inte alls, de lever på svamphundar, särskilt svarta såna som heter Sigge.

När monstren med människor passerat så kastade jag mej i panik mot min bil.

Skadad av svampvattnet och så hålla på att sluta som hästmonstermat.

Det är synd om mej!!!!!