I morse var inte matte riktigt klok.

Släpade ut halva mitt sovrum i vardagsrummet.

Sen skulle jag ut, hoppades på att bli skjutsad nånstans typ till Molly eller i alla fall

en bra skog.

Nä inte det inte.

Dessutom var det äckligt ute, fulvintern försöker anfalla med bihanget lappmögel.

Kollade Heden ordentligt, men inte kom Molly inte, fanns inga andra hundar heller.

Tänk vad dessa pinnar väcker minnen om bättre dagar.

I går så hade jag och Molly jätteskoj med dom, men det var då det.

Tog en av dom och fortsatte min ensamma promenad.

Tröstade mej med att hitta godis i ihåliga trädstammen.

Får vara glad för det lilla.

Ovanför skidbacken blåste det iskalla huggormar och dessutom hade ett par såna där lappmögelkanoner

klättrat upp för den.

I skogen rotade jag fram en av mina gömda flaskor.

Måste ha något att roa mej med.

Finns det verkligen inte nån som vill umgås med världens ensammaste svamphund?

Nä inga hundar och inga människor var det ute.

Drog runt utan att det hände nåt skoj.

Eller jag hittade träd alldeles fulla med vinterskivling.

Kan alltså jobba trots fulvinterangreppet.

Men nu.................

Där borta bland träden verkar det trevligt.

Hoppas jag har rätt.

Jodå, jag hittade Siri.

Fast hon hittade som vanligt mattes godisficka innan hon hälsade på mej.

Min flaska hade jag fortfarande med mej.

Erfarenheten säjer mej att människor av naturen är tämligen korkade så jag var övertydlig med att

Sirihusse skulle kasta den åt mej.

Hade sällskap med Siri en stund, men matte pratade bara om att vi var tvungna att gå hem.

Har skilts från Siri och jag har inte alls lust att gå till tråkhemma.

Om jag sitter som fastvuxen här så kommer matte att begripa att vi ska fortsätta vara kvar i skogen.

Nähä, lurad av ett lokalt godisregn.

På väg hem så träffade jag flera människor jag känner, men helt plötsligt fick matte väldigt bråttom.

Hemma på min gata blev det märkligt.

Jag hamnade i min bil och matte gick in.

Trodde att hon blivit totalt galen.

Satt i bilen och såg hur människor bar ut MIN säng.

Funderade mycket på hur jag skulle kunna sova i natt, jag sover ju alltid under sängen.

Dessutom begrep jag inte varför inte jag fick vara med, hade kunnat ge många hjälpande tassar.

Till slut fick jag i alla fall komma in igen i MITT hem.

Jag har fått en ny säng!

Matte har i många evigheter varit utled på gamla dubbelsängen.

Nu är den borta och istället finns denna som rymmer både matte, katter och mej om jag skulle få för

mej att sova i sängen.

Har provat den ordentligt och kom fram till att matte får behålla den.

Jag kommer under den också så mina nätter är räddade.

Katterna har också provat och godkänt så alla är nöjda och belåtna.