Kände faktiskt för att dejta idag.

Sånt brukar gå bäst i hemmaskogarna och matte har inte mått nåt bra idag så det var ingen idé

att be om att bli skjutsad nånstans.

Drog iväg till närmaste skogen.

Konstaterade att det kommit fram mer trevlig barmark sen sist.

Kollade om jag skulle ha tur så Siri rastade nån av sina människor, men ingen Siri inom synhåll.

Hittade bara en gammal röksvamp sen förra året.

Inget att ha.

Barmarken den försvann och det blev otrevlig vinter igen.

Fortsatte att framgångslöst leta brudar.

En godistall är i alla fall bättre än inget.

Länsade den, fast egentligen så tycker jag att säsongen borde vara över nu.

Vadå?

Ska vi inte gå här?

Jag tycker att det skulle vara perfekt, fick inte min vilja fram.

Flera meter under mej så ska den där spagopen med min bortslarvade boll vara.

Kommer nog aldrig mer att bli spa här.

Fyndade ett väldigt långt rep.

Delar av det var fastfruset så jag kunde ha dragkamp med mej själv.

Om det inte suttit fast så kanske jag hade tagit med mej det.

Kan alltid vara bra att ha till nåt.

Jag vill bada!!!!

Känns som om det var flera hundra år sen jag simmade sist.

Inte fanns det några brudar där heller.

Drog planlöst runt och ägnade mej åt mina vanliga hundgöromål.

Va?

Ska jag gå hem?

Jag har faktiskt bara ägnat drygt två timmar av mitt liv åt att leta dejt och inte hittat nån.

Jag vill fortsätta leta efter tiken med stort T.

Blev gå hem istället.

Och här hemma hos mej så finns det en ny tjej.

Ni vet ju att vi drabbades av stor sorg för ett par månader sen när underbare Askur så oväntat och

hastigt vandrade över regnbågsbron.

Matte sa att ska det komma in en ny katt här så ska det vara en övergiven som behöver nytt hem.

Pratades om att ställa upp som jourhem, alltså att en katt bor här i vänta på sitt nya hem.

Nu blev det inte så riktigt.

Äsch, hon får berätta själv.

Här är jag.

Jag heter Livbojens Tropiz men kommer med största säkerhet att få heta Idun här i mitt nya hem.

Början av mitt liv var inget skoj.

Jag bodde tillsammans med massor med andra katter hos en gubbe som inte hade nån koll på oss.

När vi blev för många så kom det någon och sköt ett gäng.

Inne hade vi inga kattlådor att använda så det var kiss och bajs överallt.

Jag blev med ungar och födde tre stycken små underverk.

Kämpigt var det för ofta fanns det inget vatten och torrfodret var oftare mögligt än frächt.

En dag så dök det upp några som skulle ta oss där ifrån.

Jag hade gömt mej tillsammans med mina barn under en soffa, litade inte riktigt på att de ville oss väl.

När de drog fram mej och mina barn så upptäcktes det att brevid oss så låg skelettet av en sedan länge

död katt.

Jag och barnen kom till ett nytt ställe hos Livbojen.

Rena drömmen, det var varmt, fanns god mat, frisk vatten och rena lådor att använda.

Livet var nog inte så tokigt i alla fall.

Här är jag med en av mina söner.

Den som tittar noga ser att jag saknar halva ena örat och min svans den kan jag bara lyfta till hälften.

Den andra halvan hänger alltid rakt ner.

Vad som hänt, det är min alldeles egen väl bevarade hemlighet.

Jag la all min tid på mina barn.

Det är mer än heltidsjobb att fostra tre små

Så en dag var det dags för dom att flytta till sina nya hem.

Jag hamnade hos veterinären och somnade.

När jag vaknade så hade jag ett sår på magen och ett nummer i örat, aldrig mer kommer jag att föda

barn tydligen.

Saknade självklart mina barn men de har bra trygga hem.

Så hamnade jag i transportbur igen.

Nu var det dags för mitt nya hem.

Hamnade här hos Sigge, Tant Paddis, Freja och Balder.

Läskigt detta med nytt ställe, gick och gömde mej.

Visste inte om jag skulle våga lita på någon här så jag bestämde mej för att bo i skafferiet.

Insåg snabbt att människan i alla fall verkade trevlig, jag fick mat, vatten och låda.

Gamla Tant Paddis struntar fullständigt i mej, Freja svor i början och Balder fattade ingenting.

Den där Sigge vet jag inte riktigt vad jag tycker om ännu.

Det säjs att han är en trevlig hund som gillar katter, jag funderar fortfarande på om det stämmer.

Har i alla fall insett att Balder är trevlig, honom umgås jag en del med.

Brukar kolla runt när det är lugnt antingen på nätterna eller när han Sigge är ute nånstans.

Människan kelar jag med och hon förser mej med god mat.

Med tanke på min bakgrund och allt jag varit med om nu så säjer hon att jag får ta tid på mej för

att förstå att här finns inget som är farligt eller obehagligt.

Har ju bara bott här en vecka och det är ingen tid alls.

Jag gillar inte kameran just nu så bilderna på mej de är lånade från Livbojen och katten Wikki.

Tack snälla för att vi fick låna dom!

Jag kommer säkert att förekomma här hos Sigge lite nu och då framöver för här ska jag visst bo

hela mitt liv.