Äntligen!

I dag insåg matte att min bil faktiskt ska användas och inte bara stå som prydnad på gatan.

Jag satte mej i mitt baksäte och höll för öronen medan matte försökte hitta bilen under allt

lappmögel.

Kan meddela att hon lät väldigt underligt, men till slut så var Hulken grön i stället för lappmögelvit.

Så skulle jag då åka till lämplig skog, kan tala om att det är inte så enkelt jst nu.

Vissa går bort direkt eftersom det inte finns nånstans att ställa min bil, andra för att matte antog att

det inte fanns plogade vägar.

Hörde nåt om Gröna männenskogen, men deras hemliga lastbil var synlig så då gick den bort.

Lappmöglet ställer till massor med bekymmer, dags att det tar och dör nu så jag kan besöka ALLA

mina skogar utan problem.

Slutade med att matte bestämde att jag skulle få gå en väg jag inte gått på nästan två år.

Ute ur bilen och jag berättar för alla hundar i Hålan att jag är tillbaka.

Var tvungen att ha onödiga kopplet en stund eftersom vägen går nära järnvägen.

Jodå, det stod ett tåg och smög där och ett till kom det.

Så där äntligen på fria tassar.

Jag hade massor att göra, nästan två års frånvaro kräver sin hund för att kolla att allt är i sin ordning.

I bland var jag tvungen att stoppa ner nosen i lappmöglet för att kolla intressanta dofter.

Fanns en hel del såna.

Letade förtvivlat efter alla mina bra spagropar.

Här har jag hittat nåt som ska förställa en.

Räckte bara till dopp av framtassarna, undrar om de numer alltid är så dåliga eller om det är lappmögel

och onödig is som förstört dom.

Sen fick jag bråttom, väldigt bråttom.

Bakom kröken där finns det ibland trevliga saker.

Under den här granen brukar jag hitta dunkar.

Då när jag gik här ofta så samlade jag massor med dunkar i alla tänkbara färger och storlekar.

Av den anledningen så döpte jag vägen till dunksamlarrundan.

Fanns inte en endaste dunk idag trots att jag letade väldigt noga.

Hade planer på att fortsätta väldigt långt på vägen, då kommer jag till en superbra sjö bland annat.

Men matte påstod att dit kan vi gå i vår när det är dags för mej att jobba som murkelhund igen.

I stället så bestämde jag mej för en stig genom skogen.

Hade lika mycket att kolla där som efter vägen.   

Helt plötsligt så mötte jag människor i skogen.

De kände minsann igen mej.

Mycket trevligt för det blev en massa bus med dom.

Fortsatte att leta efter spa.

Jag glömmer ALDRIG var bra såna brukar finnas.

Men nu var de alldeles spårlöst försvunna.

Närmaste jag kom spa idag.

Lite blött till tassarna, inte blev det några bra inpackningar inte.

Säkert lappmöglet och onödiga isens fel.

Kom ut på en plogad väg.

Lika mycket att göra där som på alla andra ställen jag passerat.

Om jag går här så kommer jag till sjön.

Gick inte att gå där för det var fullt med lappmögel och för övrigt så påstod matte att det inte var

badsäsong vid den sjön heller.

Fotsatte med allt kontrollerande av allt.

In i skogen igen på en liten stig.

Tydligen har Vilda grisarna flyttat dit för det var massor med spår.

Men så trevligt, jag har vandrat runt i nästan tre timmar och började vara hungrig.

Det växte torkad kycklingfilé på en gran.

Precis vad jag behövde just då, det tar på mina hundliga krafter att försöka ha stenkoll på allt.

Så där, nästan tillbaka vid min bil.

Känner mej mycket nöjd med dagens runda.

Tänk nästan två års frånvaro och allt verkade vara i pecis samma ordning som när jag lämnade Hålan.

Hoppas det snabbt blir vår nu så jag kan åka dit och jobba som murkelhund.

När jag kom hem så hade jag tänkt slappa några timmar.

Blev inget slappande, fick ett annat viktigt jobb.

Matte tog fram svamptorken menar blodpuddingtorken.

Tänk tre ollor fyllda med blodpudding.

Gissa om det har doftat alldeles underbart i mitt kök.

Självklart har jag passat den väldigt noga så inga klåtassade katter försöt komma över MITT godis.

Klåtssade katter förresten, ni vet Kattvalps Balders dataspionage härom kvällen.

Medan jag passade torken så fick matte låna min dator en stund.

Då slog Kattvalps Balder till när hon brast i uppmärksamhet och skrev ett obegripligt meddelande till

mattes bror på Facebook.

Var väl det jag visste att han planerade nåt med sitt smygande runt min dator.

Hoppas att ni andra klarat er från hans framfart, han är för liten för att hantera datorn.