Ganska vanlig hunddag om jag bortser från tråket på eftermiddan.

Efter sedvanlig morgontoalett och andra rutiner så skulle jag ut på min längre runda.

Var fullt med svarta moln överallt så jag fick hålla mej i närmaste skogen.

Fantastiskt att matte tog hänsyn till att jag skulle skadas om det började regna och jag var långt bort.

Kollade självklart om det gick att jobba.

Jodå mycelet doftar men inga valpar var födda ännu på det här stället.

Det tar sej, ett blåbär har blivit rött.

Snart kan jag bjuda mej på mogna såna.

Hade lite skilda åskiter om väg, jag och matte.

Jag skulle åt det här hållet och hon nån annanstans.

Jag vann!

Ingen idé att hon ens tänker tanken att försöka blåsa mej på dagliga baden inte.

Badade mycket.

Tur att jag valde väg, för detta är årets första Föränderlig tofsskivlingvalpar.

Tyvärr så räcker inte två stycken till en macka men det föds nog fler snart hoppas jag.

Drog runt och ägnade mej åt vanliga hundgöromål.

Så där ja.

Nyfödda kantarellvalpar.

Det händer minsann saker i mina skogar nu!

Kommer att kunna jobba hårt och perfekt för mina kommande utbildningar av nya svamphundar.

Matte påstår att det är dags att gå hemåt.

Har jag egentligen ingen lust med för jag hade hört talas om passa huset.

Där de ska öppna den nygamla infarten så hittade jag lite intressanta prylar.

Om nån behöver platta till nåt så är det bara att komma och hämta.

Jag kan visa var de står.

Gick hem och mycket riktigt efter ett tag så var det dags för passa huset!

Kommer snart sa skitmatte, ska bara till människoveterinären.

Jag hade som vanligt fruktansvärt tråkigt medan hon säkert hade väldigt trevligt.

Nähä, så trevligt var det tydligen inte.

Detta är inte en påtänd pundare utan mattes pupiller efter besök hos människoveterinären.

Hon har fotograferat ögonbottnarna, ett nödvändigt ont om man som matte har diabetes.

Allt för att upptäcka eventuella förändringar tidigt och kunna åtgärda dom.

Jag fick gå ut direkt och hamnade i hennes mammas bil.

Matte hade blivit hemskjutsad eftersom det inte passade med bussarna.

Bra, vi hamnade på campingen där människorna skulle fika.

Jag fick en egen glass, den var alldeles utsökt.

Jaha, där sitter människorna och äter glass och fikar, jag får ingenting jag.

Att jag nyss smällt i mej en glass det har jag förträngt alldeles.

Mattes mamma är snäll hon.

Jag fick det sista av hennes glass, kan meddela att människorna åt väldigt goda glassar.

Matte var generös och delade också med sej.

Släpade med mej min synnerligen ljusskygga matte hem.

Trodde jag skulle få gå och bada igen, men där var det så mycket sol så hon vägrade.

Tydligen gör allt ljus väldigt ont i ögonen.

Det tar många timmar innan ögonen är normala igen och fortfarande gnälls det över för ljsut och huvudvärk.

Hoppas hon är normal i morgon så jag kan ägna mej åt mina viktiga saker.

Typ vara ute fast det är sol och sånt.