Skulle prova en ny väg idag påstod matte.

Nya vägar äör alltid trevligt.

Fast på väg mot skogen så gjorde jag en tvärnit utan för porten där jag hittade mina bästa

människovalpar igår.

Tänkte att de kanske skulle dyka upp idag igen, men den turen hade jag inte fast jag försökte sitta

och vänta.

Vadå ny väg?

Den här tråkvägen har jag minsann gått ofta.

Trodde att matte var så där extremt förvirrad igen.

Det blev ny väg.

Den här har jag bara passerat, men aldrig provat.

På flera ställen så markerade jag.

Om det bara kunde bli lite varmare så kommer säkert murkelvalparna att födas.

Jag syns knappt för det var visst egentligen meningen att det skulle bli nån bild på berget.

Vägen tog slut men vi fortsatte på gamla traktorspår.

Matte påstod att hon visste precis var vi skulle hamna.

Underbart!

Överallt var det onödog is men den här lilla spabäcken hade öppet vatten.

Utsökt var den!

Strax efter bäcken och vi hamnade precis där matte trodde.

På tallen till höger om mej skymtar det en Sörmlandsledsmarkering och meningen var att vi skulle

komma till den etappen.

Faktiskt bra med en matte som alltid hittar så bra i alla skogar.

Nu skulle vi följa den några kilometer tillbaka.

Var ganska länge sen jag var på den etappen så det var trevligt.

Jag har faktiskt jobbat!

Matte trodde att jag hittat gamla trattkantareller igen.

Det finns hopp trots kylan.

En grankotteskivling, ätlig svamp men de är så små att man måste hitta massor för att det ska räcka till

macka.

Hemskt!

Borde vara utmärkt spa här, men onödiga isen är så tjock att den höll för mej.

Men jag ger mej inte!

Nästa frusna jättespa, där gick det faktiskt att mörda lite onödig is och hitta vatten.

Städade bort en del av onödiga isen.

Tänkte att om jag tar bort så får den svårare att leva vidare.

Fortsatte i skogen och ägande mej bara åt mina vanliga hundgöromål.

Så hamnade jag där jag gick för ett par veckor sen.

Ingen hade hittat min gömda boll!

Jag fyndade den och sen har den varit väl gömd.

Nu hade jag mycket skoj med den ett tag innan jag som vanligt gömde den.

Gick ut ur skogen och skulle gå Vilda grisvägen tillbaka.

Matte har ju påstått att det blåst iskalla huggormar några dagar.

Den här blåser i alla fall inte omkring längre.

Den bara låg och var superslö, reagerade kanppt på att matte var väldigt nära den.

I mattes värld så är ormar inget att bry sej om, mer än vanlig respekt.

Typ inte klappa huggorm.

Men hade det här varit en fisk då hade hon antagligen svimmat eller sprungit snabbare än Whippet Scilla.

Gick mina vanliga vägar hem, försökte ta en avstickare till sjön men matte vägrade.

Nåt om att vara hungrig efter tre timmar i skogen.

Gick alltså hem och slappade.

Såg henne stirra på kartan igen för en stund sedan, undrar om det blir ny väg imorgon också?