I morse så tänkte jag absolut inte göra någon morgontoalett, det vräkte ner hälsovådligt regn.

Blev i alla fall utsläpad helt utan hänsyn till alla fruktansvärda skador jag ådrar mej.

Gick in och slappade igen och sen var det dags för Cleo att komma.

Hade tur för just då hade minsann regnet nästan upphört.

Matte bestämde att vi skulle nöja oss med skogen här hemma, det var inte läge för någon

långre runda.

Som vanligt, Cleo har precis kommit till skogen men tänker gå tillbaka till bilen.

Matte vann kampen, så Cleo mattegris släpades med.

Jag roade mej med mina vanliga hundgöromål medan de hade diskussioner om nödvändigheten av motion.

Passerade sjön, men inte hade regnet tagit bort onödiga isen inte.

Jag behöver faktiskt simma!!!!!

Nu vaknade faktiskt Cleos intresse en stund för hon gillar vatten.

Men när hon upptäckte onödiga isen så försökte hon vända igen.

Matte sa långa ramsor med underliga ord när vi kom till den lilla grusvägen.

Hon hade inte extra utrustningen på skorna och det var glansis.

Det i kombination med motsträvig leonberger är ingen höjdare, matte vill inte ha skador på ledband och

korsband vilket drabbat Cleos matte efter en flygtur bakom henne.

Klarade snorhala vägen utan stupad matte som tur var och hamnade på säker mark i skogen igen.

Jag passade pp att visa Cleo några såna där extra intressanta fläcker som luktar gott.

Jodå, hon kan visa intresse om hon vill.

Min skoj ramp den ville hon inte prova fast jag visade flera gånger hur skoj den är.

Konstgjorda snön har inte regnat bort, men den är lika livsfarlig som glansis.

Går säkert utmärkt att åka skridskor på den.

Har börjat regna igen och då blev det fart på Cleo, hon till och med gick framför matte!

Jag hade extremt bråttom för att undgå alltför omfattande skador.

Där är minsann Cleos bil och jag vill in och det snabbt, men matte och Cleo höll nån lusfart så det tog

evigheter innan de kom och släppte in mej.  Cleomatte ska ju röra sej så lite som möjligt så jag fick vänta.

Hemma igen och jag tänker INTE kliva ur bilen.

Regnet vräker ner och jag har en fruktanssvärt lång sträcka på minst 2,5 meter till min port.

Släpade ur med milt våld och en massa förnedrande ord om larvis hund vilket jag vägrade att lyssna på.Gick in och ägnade mej åt att slappa och slappa ännu mera.

Skulle gå ut på eftermiddagsrunda.

Blää, nu hade regnet förvandlats till lappmögel.

Som tur är har det i alla fall inte kommit mer än det som syns på bilden.

Med tur så händer det mer i mitt liv imorgon.

Till sist en grej för er människor som bor tillsammans med oss hundar.

Matte har ärligt stulit på Facebook och säjer att allt stämmer utom det där med utställningar och spår.

Vi drar ju helst runt ensamma i skogen.

Hundus-Idiotus= latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sju......kdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!.

Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck. små fällbara tältstolar,hundfilt,hundar,sömniga ungar,samt motsträviga livs partners.Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar,intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring.Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband, som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre,uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

Det finns även andra symtom som man kan se här,ex patienten ses springa omkring i skog och mark,med ett långt snöre mellan sig och hunden,om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling: När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig,då dom i regel är ganska glada och nöjda,kan man med gott samvete låta dom hållas,och se dom som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,WisserVisa mer