Idag skulle det inte bli någon bra långrunda i mina skogar.

Matte väntade på något telefonsamtal och påstod att vi inte kunda vara alltför långt hemifrån.

Men till skogen skulle jag i alla fall.

Började mycket bra innan jag ens hunnit till skogen.

Hittade ostronmussling på en björk.

Fick massor med beröm för väl utfört arbete.

Efter mitt svampfynd så drog jag mot skogen.

I skogen så ägnade jag mej mest åt vanliga hundgöromål en stund.

Men sen.............

Hittade dunken som jag gömde för ganska länge sedan.

Gillar när ingen annan hittar mina gömda tillhörigheter.

Nedan för den där skidbacken hade inte isen försvunnit från marken.

Matte hade självklart extrautrusningen kvar hemma så hon fick hålla sej i gräset för att inte stupa.

Tittade till mit nyfunna fyndparadis.

Såg en hel del som jag skulle kunna tänka mej at ta hand om, men idag lämnade jag allt.

Dunken var roligare. 

Använde den som markeringsverktyg när jag hittade en massa trattkantareller.

Tänke att eftersom matte blev så glad för ostronmusslingen så kanske men inte det.

Tog vägen förbi sjön och hade planer på att bada ihop med dunken.

Min sjö och en av mina bra badplatser och inte gick det att bada inte.

Nädå, alldeles fullt med en massa onödig is!

Titta vad den ställer till med förutom att förhindra mina livsviktiga bad.

Den har redan pajat en brygga.

Förövrigt är sjön överfull med vatten för bryggan ska börja på land egentligen.

Gömde dunken på ett bra ställe och gav mej ut på ny fyndjakt.

Fanns faktiskt nåt skoj alldeles i strandkanten,

Hittade en alldeles övergiven boll som jag självklart la beslag på.

Den hade jag väldigt mycket skoj med.

Så bestämde jag mej för att jag faktiskt behövde äga en livboj.

Har en känsla av att jag skulle kunna ha mycket skoj med en sån.

Skitmatte förbjöd mej att ta den, den ska finnas vid sjön om någon trillar i.

Ja, ja det kommer säkert nya chanser.

Avslutade min promenad som jag började den med att hitta svamp.

Stora fina kantareller, matte plockad faktiskt!  

Den som tittar noga ser att det sitter fler under mosa och gräs, inte illa med såna i januari.

Gick hem och serverades lunchmacka med nyplockade smörstekta kantareller och ostronmussling.

Utsökt.

Så kom det där samtalet matte väntade på.

Dags att säja hej då till familjeklenoden, min bil, skrothögen, välj själv passande namn.

Här ska den åka till sista vilan, men säkert kommer många delar av den att kunna ge nytt liv till andra bilar.

Jag hoppas att den kommer att ha det bra där på andra sidan bilarnas regnbågsbro.

Så skulle jag gå ut för eftermiddagsrundan.

Drog runt utan att det hände något trevligt.

Men så passerade jag en av affärerna.

Där satt minsann min sheltiegranne Gismo och passade affären.

Mycket trevligt för då fick jag i alla fall dejta lite idag.

Konstigt det där med Gismo vi bor mitt emot varnadra men vi träffas nästan aldrig i vår trapp utan oftast ute någonstans.

I morgon så är jag bortbjuden på lunch har jag hört talas om.

Så ska jag visst åka buss igen också.