Inget passa tråkhus idag så jag har inte behövt fundera ut några ljuva hämnder.

Matte inbillar sej ju att hon är Stålkvinnan som orkar allt.

Fast flera gånger per dag så inser hon att hon inte är det.

I alla fall så skjutsade hon iväg mej till Sagostigen.

Skulle kollas lite i skogen där.

Alldeles bredvid min bil var alla levande grisöron.

Tror inte att de käkar svamphundar, men de ville inte umgås med mej.

Inne i skogen så drog jag iväg.

Var väldogt jobbarsugen.

Fick inte alls jobba där jag hade tänkt.

Du kommer tillbaka, de där svarta sakerna ska stå kvar till nästa helg fick jag höra.

Blev att byta riktning i skogen.

Tur att jag kan mina skogar bra.

Kollade min älskade bäck.

Vatten finns, men jag skulle önska mycket mera.

Kommer ju ett gäng hundar nästa helg som jag ska lära upp till blivande svamphundar.

Tönkte att de säkert vill prova Svamphundens allra bästa spabäck också.

Trodde att matte ÄNTLIGEN insett att hon blir frisk om hon spaar när hon helt

plötsligt befann sej i bäcken.

Nähä, vi skulle bara över till andra sidan och kolla.

Jag körde genast igång och jobbade.

Mitt mycket ansvarsfulla jobb att hålla koll på skogen.

Trattkanatreller i mängder.

Ännu har de inte hamnat i kategorin tråksvampar så jag fick beröm och jobbade

hårt.

Tråksvampar.

När matte hade plockat alla så satt hon på en sten och vilade.

Klenkärring!

Undrar hur länge jag ska tvingas vänta på mina milpromenader?

Ja,ja vilar hon så jobbar jag.

Jag har inget behov av att sitta på stubbar eller stenar utan föredrar att göra

en massa nytta.

Många tråkkantareller blir det.

För att göra henne på bättre humör så nosade jag upp en massa mera trattkantareller.

Hoppsan!

Tänk så det kan gå, jag hittade en massa svarta trumpeter!!!!!!

Matte plockade faktiskt för helt plötsligt kom hon på var hon skulle dumpa dom.

Efter det satt hon och glodde igen.

Stirrade på en full korg och en kasse halvfylld med svartingar gjorde hon.

Nä svamp ska ABSOLUT INTE plockas i plastkassar, detta är en nödlösning!!!

Hörde nåt om att matte måste komme ihåg att ta med reservkorgen till skogen

varje gång numer.

Den här fick jag väldigt mycket beröm för.

En sotvaxskivling.

Förra året visade de sej inte alls och detta är årets första och hittills enda.

En väldigt god matsvamp.

Sen gjorde jag visst bort mej igen.

En massa mera svartingar igan.

Men jag försökte bortförklara dom med alla trattkantareller som växte några meter

bort.

Tillbaka vid min älskade bäck, men på ett annat ställe.

Spaade massor.

Nu är det bekymmer.

Bakom mej är det en liten träbro som leder över bäcken.

Den är ganska ranglig och hög.

Matte är ju extremt höjdrädd och rangliga broar avskyr hon.

Vi kunde ha gått en mycket längre väg i skogen och sen kommit till en bra bro.

Men klenmattes ork var slut.

Jag sprang ju lätt över bron och efter en massa vånda så tog sej matte över utan

att varken svimma eller dråsa ner i bäcken.

Äckligt!

Min normala väg tillbaka till Sagostigen och där står ett hundätande monster.

Gick en omväg.

Ännu värre.

Hamnade alldeles nära de här monstren.

Hungriga såg de ut att vara så jag hade extremt bråttom till min bil.

När jag väl var inne i tryggheten i bilen så kom det två vandrare.

De hade lyckats med konststycket att gå vilse på Sörmlandsleden!!!!!

Trodde både jag och matte var en omöjlighet.

Egentligen hade de vandrat på vår andra etapp och sen hade de av misstag tagit

etappen mot Sagostigen och trott att de skulle komma till gu vet var.

Matte erbjöd dom skjuts till deras bil så de skulle slippa gå samma väg tillbaka.

Men de trodde att de skulle hitta och orka.

De fick noggrann beskrivning och uppmaningen att INTE avvika från markerad

led någonstans.

Skogen är enorm om man kan gå till Eskilstuna utan att passera ett enda hus.

Hemma igen så har det mesta ått i slöhetens tecken.

Klena Stålkvinnan har mest häckat på soffan och jag har slappat.

Smällde i mej ett dött grisöra också.