Svamphunden Sigges funderingar

Alla inlägg den 10 augusti 2011

Av Sigge Svamphund - 10 augusti 2011 17:55

I går kväll så kom Åskar på besök igen.

Jädrans liv förde han och jag blev sur på honom.

Undrar om han tror att alla är mer eller mindre döva som han dundrade på?

Fast allra argast blev jag på de där blixtarna.

Bestämde mej för att de var fyrverkerier.

Korkat beslut.

 

Lovar på min svamphundsheder att jag aldrig mer ska bli arg på blixtar!!!

Titta vad som hände.

Utklädd som nån stackars väskhund blev jag.

Har inget som helst behov av att ha mattes tröja på mej, fast ok jag slutade svära

åt blixtarna.

Förr har jag ju aldrig brytt mej, men sen de där ung/&%¤%# kastade en smällare

över min rygg vid nyår så har jag ändrat uppfattning.

Blev av med eländiga tröjan när Åskar gav sej iväg.

Idag hade matte egentligen planer, mycket trevliga planer.

Men så pratades det om nya Åskarbesök och en massa regn.

Blev ändrade planer.

I stället så blev jag skjutsad nästan till där jag var i måndags.

Men nu skulle vi en annan väg för att leta efter nåt.

 

Fast jag började med att kolla en backe.

Jodå det var lönande för jag hittade mängder med "tråk"kantareller, typ nästan

full korg på en liten fläck.

 

Drog iväg på helt nya vägar.

En Sörmlandsledsetapp går där och matte skulle leta efter Helvetets port.

Det är inte så illa som det låter.

Det som en gång i tiden var enda färdvägen mellan socknarna passerade en

trång passage i berget där hästarna ofta inte ville igenom utan fick tvingas.

Dessutom låg det rövare på pass i bergen.

 

Här är Helvetets port.

Bilden är snodd på Sörmlandsledens hemsida för vi hittade aldrig den.

Etappledaren på den etappen borde allt kolla markeringar och skyltning över lag.

 

I början var det väldigt fin skog och jag jobbade en del.

Men sen blev det mest trist gallrad skog och dessutom började Åskar föra liv

igen.

Han måste ha haft släkten med sej för han hördes från olika håll.

 

Dagens enda fynd som jag inte fick ta.

Någon vandrare har tappat sin jacka på etapp 20.

 

Det närmaste spa jag kom idag.

Egentligen så skulle jag ha fått gå till sjön jag missade i måndags också.

Men Åskar kom närmare och närmare så jag kom aldrig till sjön.

Över oss sken solen trots Åskars oväsen.

 

Ute ur skogen och inte skiner solen längre inte.

Åkte hem och då började regnet vräka ner.

Sen har det öst ner mängder hela eftermiddan så jag har mest slappat.

Men nu är jag lovad att imorgon då ska jag få göra det där som inte blev av i dag.

Innebär en massa trevligheter för mej och bilder på ett geologiskt fenomen.

En del av er har ju haft funderingar om det där med "tråk"kantarellerna.

Jag nosar ju glatt upp alla svampar jag kan, vilket är väldigt många olika.

Men matte tröttnar faktiskt på kantareller.

Jag har lånat ut plats till henne så här får ni en förklaring och lite tips.


Har ju fått låna plats av Sigge och inser att det är dags med en förklaring om tråkkantarellerna.

Jag föddes nog med svampplockning i ryggmärgen. Var bara 2-3 år när jag började fråga mamma om olika svampar. Mamma som kände igen kantareller, Karl Johan och kanske någon mer art blev tvungen att lära sej fler för att lära mej. Läs, jag mer eller mindre tvingade henne ;))

När jag var 5-6 år så artbestämde jag enkelt svampar till våra sommargrannar på fastlandet. Lite skoj att jag fick göra det åt gamla människor som inte hade en aning om vad de plockat men det visst jag.

Sen har det fortsatt genom hela mitt liv.

Men visst under många år så hittade jag inte de mängder med kantareller som det blir numer. Då var jag glad om jag kom från skogen med 6-8 liter! Visst årets första kantareller smörstekta på en macka är en höjdare. Men när skogarna är nerlusade med kantareller och inget annat då blir de till slut tråkiga.  Det är ytterst sällan som det blir under 250 liter kantareller per säsong, ofta ännu mer. Sen en viss Sigge hamnade hos mej och lärde sej svampletande så har mängderna ökat ännu mer. Kommer nog aldrig att glömma den gången mamma följde med till ett riktigt superställe. För första gången i mitt liv så hörde jag då mamma säja ”Nä, jag vill inte plocka mer kantareller nu!” Tillsammans hade vi drygt 50 liter svamp. Det är flera som får sina årsbehov av kantareller tillgodosedda genom mej och Sigge.

Men det finns ju så mycket annan svamp än kantareller, många till och med godare än kantarellerna. En stuvning med blandsvamp är en riktig höjdare. Lite soppar, kremlor och taggsvampar t ex.

Ni som kanske bara vågar plocka kantareller och trattkantareller följ med någon kompis som kan fler arter ut i skogen.

Saknas kunnig kompis så gå en kurs hos något studieförbund.

Skaffa BRA svampböcker och viktigast av allt NYA sådana.

Svamp omvärderas hela tiden, gamla svampböcker är skoj att läsa men det som idag klassas som giftsvamp kan i en gammal svampbok anges som ätlig.

De två jag verkligen kan rekommendera är dessa två.

 

Nya Svampboken, har kommit en senare upplaga sen jag skaffade mitt ex.

 

Alla arter är noggrant beskrivna med bilder.

På varje uppslag finns även bilder och beskrivningar av förväxlingsarter.

 

Svampboken 161 svampar i skog och mark av Klas Jaederfeldt

 

Fina bilder och en bra beskrivning av varje art. Var den finns ätlig resp oätlig osv....


Besök gärna Svampguiden på nätet. Där finns rapporter från hela landet, ett forum för allsköns frågor, recept, mängder med arter med bild och beskrivning.

Man behöver inte alls kunna massor med arter, det räcker med 5- 10 olika för att ofta ha en välfylld svampkorg och vinterns behov tillgodosett.

Plus att helt nya samkupplevelser väntar.

Jag äter alla sorter jag plockar utom mandelriskan och sillkremlan, detta pga att dessa två smakar och doftar av fisk och skaldjur och allt från vatten är ju oätligt i min värld.

Men mandelriskorna glädjer istället andra som inte hittar så många eller inga alls.

Lär gärna hunden att leta svamp också, det är superskoj och hunden har en vettig uppgift i skogen samtidigt som det stärker samarbetet mellan hund och människa. Jag ser ju på Sigge hur han älskar sitt jobb, svansen går som en propeller medan han letar och hans nöjda min när han hittat och belöningen kommer.

Som sagt svamp är skoj och en fascinerande värld där man hela tiden upptäcker nya saker. Utmaningen för mej och Sigge nu är ju den inte alltför vanliga Stjärnhovstryffel. Som sagt kantareller blir tråkiga i längden, nu längtar jag efter att sopparna ska komma på allvar bland annat.

Helena, svamphundens matte





Presentation

Fråga mig

52 besvarade frågor

Min gästbok

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Besöksstatistik

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS


Skapa flashcards