........ där händer det mesta.

I dag så hade faktiskt matte den goda smaken att använda min bil eftersom det

inte var riktigt lika griskallt.

Blev skjutsad till Gröna männenskogen och där är det ju sällan händelselöst.

Är det inte Gröna männen som jäklas och antingen tror att jag har spionkamera

i halsbandet eller hotar med dragna vapen så träffar jag deckardrottning

eller nåt annat spännade.

Hann inte så väldigt långt in i skogen innan matte blev alldeles konstig.

Var glada att ni inte såg henne.

Jag är mest glad åt att vi var alldeles ensamma i skogen.

Det hade snöat en del under natten och morgonen och matte såg nåt.

Tänk er en matte som står på alla fyra medan hon blåser bort snö och tar fram

bilnyckeln.

Sen fick jag roa mej på egen tass för matte gick bara och glodde i backen.

Hm, här har det där som gjorde matte så fixerad varit uppe i snödrivan.

Luktade onekligen väldigt intressant och en för mej okänd doft.

Eftersom matte var tråkig så hittade jag i alla fall en pinne att roa mej med.

När vi nådde första Gröna huset så försvann spåren bakom det och vidare in

i skogen.

Jag kollade mitt dass, men det var i alla fall inte använt av den som gjort spåren.

Passade självklart på att utnyttja det.

Vägen mot Komonstersjön var fortfarande oplogad så den fick jag inte gå.

Matte ville dessutom gå de andra vägarna för om, kanske det skulle vara fler

spår.

Jag ägnade mej åt tröstlöst letande efter spagropar.

Hittade bara en kotte.

Gick vidare förbi alla Gröna husen och passade på att lämna en hälsning.

Mest för att Gröna männen inte ska tro att jag glömt dom.

Så skulle jag kolla en spabäck.

Inget spa men på onödiga isen var spåren igen till mattes lycka.

Sen försvann de över en liten väg och bort på ett hygge.

Antar att ni nu funderar på vad det var som vandrat i min skog.

Här är bilden sen matte legat på knä och blåst snö.

Bilnyckeln är ca 5 cm så spåret var stort.

Matte är alldeles överlycklig över spåren.

För i flera dagar så har det rapporterast om att vår urfader synts i mina trakter.

I går hade den tagit en älg en bit bort.

Nu går väl alla blodtörstiga jägare i spinn förstås eftersom de stackarna får en

älg mindre att skjuta i höst.

De tror ju att de vilda djuren endast finns för att de ska få tillfredställa sina

mordiska lustar och alla rovdjur ska ju utrotas eftersom de har den dåliga

vanan att faktiskt ta det som jägarna vill skjuta.

Ni som nu funderar och tror att jag lever farligt i skogen.

Lugn!

Varken jag eller matte är ett endaste dugg oroliga.

Visst jag är alltid på fri tass i skogen, men alltid inom synhåll och kommer på

inkallning.

Aldrig som jakthundar som ibland är flera kilometer bort.

För övrigt så sitter inte vargar bakom en sten och hoppar fram och tar oskyldiga

svamphundar, det gör däremot ko och hästmonster.

Till slut ett vårtecken.

Syns inte men det droppade från istapparna och kolla snön som börjar vara på

glid ner från taket.