Idag skulle ju jag och matte fixa en sak på grannetappen.

Vi brukar gå på den ibland eftersom den går förbi min näst närmaste sjö.

Men idag skulle vi gå hela etappen ungefär 15 kilometer.

Sen skulle mattes äldsta valp Mattias skjutsa hem oss.

Jag började med att bada ordentligt i mina två hemma sjöar.

Här är jag på väg ut i den okända markerna på etapp 23.

Det är mulet men inget regn i alla fall.

När vi gått ganska långt och fixat med det matte skulle göra så började det komma hälsovådligt regn.

Men det hade varit ungefär lika långt att gå tillbaka som den bit vi hade framför oss så matte bestämde att lite regn har ingen dött av.

Ingen hänsyn till att jag blir sjuk av det inte!

Slarviga människor.

Hittade en påse ute i skogen.

Självklart var jag tvungen att kolla om den innehöll något skoj.

Det gjorde den inte och det regnade fortfarande.

Hittade en flaska som jag först roade mej med ett tag innan jag noga grävde ner den.

När vi var vid den etappens skärmskydd så vräkte regnet ner.

Jag fick i alla fall välbehövliga mackor.

Matte sa många fula ord för korken till hennes termos gick sönder där.

I alla fall så hade vi tak över huvudet medan det regnade som värst.

Detta är en sällsynt bild.

Det regnar fortfarande och jag tänker provsimma sjön.

Jodå, jag simmade trots hälsovådliga regnet.

Måste ju kolla så sjön var badbar.

Gick ypperligt att bada där.

Ytterligare en ny sjö att bada i.

Fortfarande regn men jag badade igen.

Och nu hände det nånting.

Visst leden var inte speciellt bra markerad överallt (min och mattes är perfekt markerad överallt ("skryt").

I alla fall så fortsatte vi att gå och gå,

Matte trodde att vi skulle ha ett par kilometer kvar till etappmålet.

Då dök det upp en sjö igen.

En sjö som absolut inte skulle finnas.

Inte nog med sjön, helst plötsligt var vi vid skärmskyddet vi lämnat bakom oss.

Ni vill absolut inte veta vad matte sa.

Fram med kartan, jo skogsbilvägen som vi korsat skulle leda till nästan där Mattias skulle hämta oss.

Hittade ett par tunnor och funderade på tunnrullning.

Matte trodde inte att jag var klok.

Hon var trött. våt och hungrig och ville hem.

Vi gick och vi gick på sån här väg.

Så skymtade vi en sjö igen.

Det visade sej att vi inte alls var på den väg som matte trodde utan en annan.

Visst den gick ju också till "stora vägen" men var mycket längre.

Alltså var det bara för matte att försöka ringa till Mattias fast mobilen bara hade täckning ibland och oftast inte.

Inte nog med det. Nu upptäckte matte att mitt vackra specialdesignade halsband var borta!

Tappat någonstans i skogen.

En viss ägare till två lagottokillar har mail att vänta från matte.

Måste ha ett nytt.

Gissa om det här var en underbar syn!!!!!!!

Mattias kommer gående på vägen och möter oss.

Det här var ännu underbarare.

På andra sidan vägbommen står bilen som ska skjutsa oss hem.

För första gången i sitt liv har alltså matte lyckats med det fullkomligt osannolika att gå vilse i skogen!!!!!!!!

Jag som har en matte som alltid hittar överallt i de milsvida skogarna men går vilse på Lager 157 (5000 kvadrat kläder).

Men idag den regnigaste dagen på länge då händer detta.

Vår promenad som skulle bli 1,5 mil blev nog minst 2,5 mil.

Det var väldigt skönt att komma hem.

Matte var nästan lika blöt som jag och då hade inte hon badat!

Gissa vilka som ska ha en lugn dag imorgon?