Idag är både jag och matte pigga igen.

Tänker faktiskt börja med att presentera nya människovalpen Adam.

Här är han tillsammans med sin mamma Cissi.

Alldeles ny i världen, bara några timmar gammal.

Han har kommit hem till storebror Oliver idag.

Enligt rapporter så tyckte Oliver att lillebror skulle följa med ut och sparka fotboll!

Tror att han är för liten för det så jag kan ta på mej det uppdraget även i fortsättningen.

Jag ser ju en massa jobb framför mej med att uppfostra ytterligare en människovalp.

Tur att jag har tränat så mycket på Oliver så jag har vana nu.

Idag fick jag åka till min bra skog med min alldeles speciella favoritbäck.

Inte nog med att spagroparna börjar vara bristvara.

Det är alldeles för lite vatten kvar i min älskade bäck!

Om nån ser några moln med hälsovådligt regn så skicka hit dom!

Kasper och matte vann ju tävlingen och Kaspers matte önskade sej två murklor (det är till att vara anspråkslös!) i vinst.

Ingen match för en duktig murkelhund.

Hittade faktiskt massor med små murkelvalpar och någa som blivit murklor.

Hur som helst så är det pris på väg till vinnarna.

Fast de här två på bilden har matte lagt på tork här.

Gick till en av mina sjöar.

Simmade stillsamt runt och lite annorlunda mot vad jag brukar simma.

Helt plötsligt så var jag uppe ur vattnet!!!!!!

Elaka oförstående matte stod på land och gapskrattade och pratade om strandade valar har hon hört om men strandad svamphund??????

Äsch, nån har tydligen lagt en stor sten i min sjö under vintern eller så.

Ska undvika att simma just där.

Var en sån där bra dag så matte hade fika med sej och mackor till mej.

Här håller jag på och äter upp en av dom.

Mycket gott.

Borde inträffa varje dag.

Dessutom fick jag leta efter skinka också.

Av bad, mackor och skinkletning så fick jag en massa ny energi.

Jobbade ännu mera som murkelhund och nosade upp massor med små murkelvalpar.

Kommer att bli hårda tider i skogen när de växer till sej.

När vi närmade oss jägarnas tillhåll jaktstugan så var det nog tur att matte använde hörseln.

Hon tyckte att hon hörde nåt och kopplade mej.

Tur det för hela jaktlaget kom åkande i massor med bilar.

En av jägarna saktade ner och upplyste om att det är koppeltvång nu.

Ja sa matte och visade att jag var kopplad.

När sista bilen försvann bakom kröken så slapp jag kopplet och matte hissade upp glorian från fotknölarna.

Fortsatte att greja med alla viktiga hundgöromål.

De är enklast att utföra utan koppel och jag jagar inga djur.

Nu ska jag försöka hinna med att besöka alla er andra.