Jag har ju en bäck som jag är speciellt förtjust i.

Det var den allra första bäcken som jag utsåg till min direkt när jag hade flyttat hit.

Idag åkte matte till Sagostigen igen. Den här gången hade jag tur, nu var det skogen som gällde.

Eftersom jag faktiskt var med och drog den där extra stigen på Sörmlandsleden så hittar jag väldigt bra där.

Alltså stack jag raka spåret till min bäck.

Gissa om jag är nöjd nu.

Var ju evigheter sen jag fick sköta bäcken ordentligt.

Bara ett bekymmer, det börjar vara väldigt lite vatten i den. Förra året regnade det så lite att den blev alldeles torr fast den rinner mellan två sjöar. Måste komma äckligt regn så jag får ha vatten i bäcken.

Medan matte höll på med en massa trista mänskliga saker som läsa i gästboken så ägnade jag mej åt min favoritspagrop. Där fanns det i alla fall vatten kvar. Fick till många bra lerinpackningar.

Sen fortsatte vi mot en av mina sjöar så jag fick mina dagliga simturer också.

Det är tur att jag är en duktig och uppmärksam svamphund. Alla de här stenmurklorna plus en massa som växte på andra sidan rotvältan hade matte missat om det inte varit för mej. Hon tittade på något annat men jag använde ju min utmärkta nos jag.

Sen hittade vi massor med mera. Perfekt, blev mycket godis till mej.

Som avslutning på dagens skogspromenad så passade jag på att bada igen.

Jag är ju mycket betydelsefull om jag får säja det själv så vad passar väl bättre än en simtur vid ett slott?

Borde få bo i slottet med fri tillgång till slottsjön.

Äsch, nu påstår matte att jag ljuger och ska berätta sanningen.

Alltså, det är inget riktigt slott utan ett jättelitet som finns på Sagostigen. Det hör visst ihop med nån av alla sagor som är uppbyggda där.

Ja,ja det var i alla fall mycket simvänligt.