Redan när jag var ute första gången i morse så blev mitt spagropsbehov akut. Träffade en snygg tik som jag tidigare bara sett på håll. Busade en del med henne men jag undrar vad hon tyckte om min schampoostank, antagligen bäst att inte veta.

Sen blev jag skjutsad till en av alla mina skogar. Just den skogen är jättebra för jag har flera sjöar där. (För er som funderar på alla mina sjöar kan jag berätta att det finns flera hundra i Sörmland och jag har bara provsimmat drygt 20 av dom).

Självklart så hade jag siktet inställt på spagropar.

Detta är en av mina favoritspagropar där.

Men onödiga isen hindrar effektivt alla mina planer. BLÄÄÄÄÄÄÄ!!

Det här brukar vara ett bra spadike. Onödig is här också.

Ännu värre att ett träd jag tänkt träna med har frusit fast i isen. Slet mycket men lyckades aldrig få loss det. Matte sa nåt om att jag nog inte behöver klippa klorna på framtassarna på länge efter detta jobb.

Äntligen!!!!!!!!

En spagrop. Ok just ingen lera men i alla fall vatten att greja i. Höll på väldigt länge i den och fick till lite lervatten.

Kontrollerade två sjöar.

Den ena var helt täckt av onödiga isen.

Men titta här! Ibland har man tur det fanns i alla fall några meter öppet vatten närmast land i den andra sjön

Gissa om jag simmade mycket.

Här använder jag sjön som spagrop.

Kan tala om att det också fungerar men tyvärr så blir det ingen bra lerinpackning i pälsen då.

Känns som om jag inte stinker lika mycket schampoo nu och några vändor till i skogen så har säkert min päls återfått sin vanliga lukt.

TACK för alla uppmuntrande tillrop som kommit från alla er bloggkompisar.

Har förstått att det är fler än jag som drabbas av tortyrkammaren.

Vi kanske skulle starta ett hunduppror mot detta dumma mänskliga påhitt?