Sent igår kväll insåg jag (igen) att matte inte är klok.

Det började åska för andra gången.

Matte ansåg att vi skulle vara ute och titta på blixtarna.

Ja,ja roar det henne så........personligen så roade jag mej med min dunk.

Så började det regna.

När det regnar ska man absolut inte vara ute, i alla fall inte jag.

Tro nu inte att jag fick gå in.

Nädå så länge som det bara regnade lite kunde vi minsann vara ute.

Hm, hon kunde ha varit ute ensam.

Men tillslut så regnade det så mycket att hon hade den goda smaken att gå in.

Fast det blev inte så länge inne. Det är ju tak över min veranda så där skulle hon vara bara för att titta på blixtarna.

Personligen så gick jag och la mej i en fåtölj.

Människor kan inte vara kloka som ägnar sej åt såna där konstiga nöjen.

Jag är ju inte rädd för åskan, men regn är avskyvärt.

Det enda vatten som inte intresserar mej.

I dag så får ni se en bild på när jag har jobbat på Sörmlandsleden.

Om ni tittar riktigt noga så kan man skymta mina fina orange och ljusblå fläckar i pälsen.

Bilden är tagen när jag hjälpte till att lägga spänger i Rosmossen. Samma dag som jag blev utnämnd till fyrbent etappledare.

Det är Göran Andersson som jobbar åt Sörmlandsleden som tagit bilden.

Den där som håller i mej är min matte.